Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
IiAENEN.
För alla dessa rop om hvarandra förblef Adolfs öra
lika döft; men blicken — blicken!
»Gud ske lof! Gud ske lof!» hördes nu qvinnan
triumferande ropa.
»Han är nere!»
»Nere är han!»
»Hurra!»
»Hurra!» skränade den böljande massan, sä att det
genljöd i gränderna.
»Lalla! Lalla!» ropade Adolf till, sträckande sin ena
arm in i kaleschen emot barnet.
»Lalla! Lalla!» svarade barnet, vändande sina ögon
mot Adolf; »gossen, gossen!» tillade hon derefter, mysande
pä munnen, liksom ät en gammal bekant.
Adolf behöfde icke höra hennes röst, han såg de stora
himmelsblå ögonen.
»Grip honom! Bort med honom!» hördes
polis-betjenternas befallande röster.
»Slå honom inte!» hördes qvinnan bedja; »se, så blodig
han är förut!»
»Bind honom! Bastanta tag!»
»Nej, nej! Inte så hårdt! Slå honom inte ... inte .. .»
Det vildaste tumult uppstod nu bland massan. Slag,
jemmerrop och svordomar rasade om hvarandra med dånet
af en rytande orkan. Adolf rycktes i trängseln långt ifrån
vagnen och fördes med ett späns lätthet af den våldsamma
folkhvirfveln ett långt stycke uppåt samma gata.
När han ändtligen fått fotfäste på en plats, der ingen
trängsel mera var, gaf han sig likväl ingen ro för att hemta
andan, utan rusade tillbaka, på nytt kastande sig in i
hvirf-veln, som då slingrade sig åt motsatt håll, med riktning åt
staden. Han sprang förbi murarställningen, såg mycket
menniskor, men inga hästar och ännu mindre någon kalesch.
I’an rusade vidare efter den hojtande folkhopen, som
stormade långt framför honom; men ingen vagn kunde han
upptäcka, ingen vagn som liknade den han sökte. Alla,
lian sprang fatt, frågade han, om de sett någon kalesch
med en liten englaskön flicka uti; men ingen svarade
honom. Alla talade blott om muraren, som klättrat ner från
takrännan utför väggen till ett fyravåningshus och som nu
var arresterad för det han någon dag i samma vecka rusat
in i en hökarbod på Söder och slagit bodens egare samt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
