Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I lindens gulnande krona, som hvälfde sig öfver den
lilla bädden, susade det så sorgligt för hans öron. Han
tyckte, att blommorna så enträget bådo honom att få stå
qvar, trognare i döden än de varit i lifvet, och han tyckte
sig höra ur djupet en späd röst som sade:
»Gosse, vill du taga bort hvad oskuld oskuld gaf? . . .
Vet du inte, att blommornas rötter flätat sig kring mitt
hjerta? . . . Vill du beröfva den döda dess enda glädje i
grafven? . . . Låt mig behålla mina blommor!»
Adolf lät blommorna stå och hastade hem till sina
fosterföräldrars hus. Aldrig hade han haft en skönare natt,
aldrig skönare drömmar.
Konungar belöna kungligt. Englar belöna gudomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
