Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ynglingarne.
stympade öra, hör jag honom utfara i de rysligaste
svordomar. »
»Märkvärdigt, att jag inte sett honom sedan händelsen
på Kungsholmen . . . Men det är sannt, jag har sedan dess
inte varit i Stockholm mer än tre gånger, och då alltid
på några dagar blott... nu lär jag väl hafva vuxit ur
hans minne.»
»Herrns utseende möjligtvis, men inte herrns namn . . .
får han reda på namnet, så skall han nog leta sig fram till
utseendet. . . akta sig alltid för honom!»
»Jag har många gånger ämnat besöka honom för att
tillvägabringa en försoning oss emellan ... det är obehagligt
att veta sig ständigt hafva en dödsfiende i hälarne, äfven
om man icke fruktar honom mera. . . om jag skulle
till-bjuda honom någon Srsättning i penningar?»
»Nej, nej, herre!» ropade hon häftigt; »låt bli det,
herre!. . . Med ena handen skall han mottaga edra
penningar och döda er med den andra.»
»Hvilken förfärlig menniska! . . . Men jag står och
glömmer mig... Hur var det med nyckeln till porten?»
frågade han högre och vände sig till tullbctjenten; »jag
tänker ej besvära er för intet.»
»Se så, kära Tungren, läs upp porten åt herrn,»
uppmanade madamen.
»Nå, gubevars, nog går det an,» svarade tullbctjenten
och gick.
Axner och madamen följde honom. Det var starkt
yrväder, och lyktan, som hängde öfver krogdörren, lyste
med matt sken genom de hvirflande snöflingorna.
»Och madam har aldrig sett den lilla flickan sedan?»
frågade Axner sin följeslagerska.
»Jo, ack jo!» svarade hon lifligt; »hon är inte död . . .
jag vill minnas, att det var herrn som en gång
berättade så.»
»Ni har sett henne?»
»Ja, för ett år se’n,» yttrade hon; »jag kände genast
igen henne . .. ja, bland tusen skulle jag hafva känt igen
henne... Ack, hvad hon var vacker! Hvad hon vuxit!»
»Kände hon igen madam?»
»Nej, det gjorde hon inte,» svarade qvinnan sorgset.
»Hvad heta hennes föräldrar? Hvilka äro de?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
