Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brunnsbalen.
’217
»Jag ser sä gerna att du dansar med henne ... de öfriga
kavaljererna äro sä oförsigtiga... du är läkare, du, och du
kunde äfven säga henne, att hon inte bör valsa så häftigt. . .
och du kunde tala med henne om mig. . . jag ville sä
gerna veta, hvad hon tänker om mig... du är min vän, du,
och du skulle inte prata med henne sådana dumheter, som
alla de andra bruka göra... du vet inte hvad det roar
henne att deltaga i en bildad konversation . . . hon har ett
förstånd lika godt och ljust, som hennes hjerta.»
Axner, mild och eftergifvande som vanligt, lät sig
presenteras för den svartögda skönheten och förde henne
derefter in i den yrande valsen. Grefvar och baroner sågo
med afundsjuka blickar på den unge, välbildade valsörens
rörelser, hvilka väckte alla damernas uppmärksamhet, till
och med den femtonåriga frökens. Axner var blind för det
bifall, som från alla sidor egnades honom, men han valsade
förtvifladt. Han var äfven känslolös, ty han kände icke de
handtryckningar, som hans tacksamma dam tidt och ofta gaf
honom i belöning för hans färdighet i benen och styrka i
armarne. För sådana meriter äro fruntimren aldrig
otacksamma. Så ofta han hvilade sig och sin dam, talade han
med henne om Hök, som aldrig var långt borta ifrån dem.
»Jag hör, att min ungdomsvän Hök ger mamsell
undervisning i sång.»
»Ja.»
»Hök informerar väl och har en utmärkt vacker röst.»
»Ja.»
»Jag känner ingen af mina ungdomskamrater, som har
ett så godt hufvud som han.»
»Jaså.»
»Och det bästa hjerta pä jorden.»
»Ja, jag har hört det.»
»Han har lidit mycket.»
»Ja, han har förlorat sitt ben.»
»Men hur tåligt bär han ej sina lidanden 1 Aldrig har
jag hört ett klagande ord från hans läppar. . . han är
exemplarisk i det som i allt annat.»
»Ja, pappa och mamma tycka så mycket om honom.»
»Och jag förmodar, att hans älskvärda elev delar deras
tycke?»
. »Ja, visst tycker också jag om honom . .. men han är
så underlig ibland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
