Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ynglingarne.
»Hur dä?»
»Han talar så besynnerliga saker, som jag inte förstår.»
Stackars Hök! tänkte Axner; hans älskarinna förstår
inte hvad han talar.
»Nästa termin tager Hök kansliexamen,» började Axner
ånyo.
»Jaså.»
»Säkert får han sig genast en förmånlig plats, t}’ han
står mycket väl hos hans kunglig höghet kronprinsen.»
»Det vore rätt lyckligt för honom, det. .. men är det
inte vår tur att valsa nu, herr doktor?»
»Jo, så är det... jag ber ödmjukast om förlåtelse 1»
Nu bar det af för Axner och hans dam några hvarf
kring salen, hvarefter de ånyo stannade, efter att hafva
skördat nya triumfer för sin utmärkta dans.
»Hvad det är roligt att valsa, när man har någon som
för väl,» förklarade mamsell Zetterstrand, med en ljuf,
smäktande blick på den vackre läkaren.
»Allt beror på damen,» komplimenterade Axner
tillbaka; »hvad min vän Hök skulle skatta sig lycklig, om
han nu vore i mitt ställe!»
»Gud vet det, herr doktor!... Han säger beständigt,
att dansen är det enfaldigaste af allt.»
»Det gör han säkert för det han sjelf inte kan dansa
med mamsell.»
»Men är det inte obeskedligt att neka andra ett nöje
för det man inte sjelf kan deltaga deruti?»
»Det gör visst inte Hök, men han fruktar blott, att
mamsell skall lida något till sin helsa genom för våldsam
dans, och hans fruktan saknar kanske inte grund.»
»Är det då så farligt att dansa?»
»Ja, för. den, som har en vacker röst och vill bibehålla
den . . . Hök berömmer mamsells röst så mycket.»
»Men jag tänker ju inte bli någon sångerska.»
»Hök menar så innerligt väl. . . om jag vore flicka, så
skulle jag aldrig tycka om någon karl så mycket som om
honom,» yttrade Axner, som tyckte sig böra välja genvägen
framför de vanliga krokvägarne.
»Men han går ju på träben?»
»Det är inte benet, som bestämmer en menniskas
värde. . . det är hufvudet och framför allt hjertat... vi
båda ha nu friska ben ... de skola likväl en gång för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
