Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axner vände med vämjelse sina ögon bort från detta
af fasa och feghet förvridna anlete, som grinade under
honom och hvilket, öfverhöljdt af månens förvillande glans,
mer liknade ett sjövidunders än en menniskas. Det hade
aldrig varit hans afsigt att låta den olycklige omkomma.
Han ville endast väcka hans yttersta förtviflan för att med
detta tveeggade verktyg kunna öppna det kopparbeklädda
bröstet för ädlare känslor än hatets och hämdens.
»Ditt lif är i detta ögonblick i min hand,» vände han
sig ånyo till sin fiende, som under dödsångest kafvade vid
båtens sida.
»Ja, ja!»
»Den minsta rörelse af mig, och du ligger på bottnen ...
i afgrunden.»
»Ja, ja ... oh!»
Axner lutade sig ner på sidan öfver honom.
»För din odödliga själs frälsning,» sade han, »och på
det du må få tid till ånger och bättring, skänker jag dig
lifvet.»
Muraren skrek till, och hans skrik liknade en
vansinnigs glädjerop. En yrsel af samma slag måste äfven
hafva fattat honom, ty han släppte sitt tag och försvann.
Gripen af en smärtsam oro, böjde sig Axner ännu
djupare ner mot vattnet, farande deröfver med högra handen
och hållande sig fast vid kölen med den venstra.
Murarens hufvud sköt nu lyckligtvis upp på samma
ställe, der det nyss försvunnit. Med starka fingrar grep
Axner uti det tjocka, drypande håret och höll på detta sätt
murarens hufvud öfver vattnet.
»Har du styrka att hålla dig fast vid båten ännu några
sekunder?» ropade Axner till honom.
Ur karlens mun flödade vatten som ur en pump. Axner
upprepade sin fråga med ännu högre röst.
»Ja, ja, ja!» svarade ändtligen muraren; »goda herre,
hjelp mig! ... Gud välsigne herrn! ... Herre min Gud, jag
trodde jag skulle dö!»
»Håll dig nu väl fast vid båten, så vill jag skaffa dig
något att hålla dig uppe med, i fall du skulle tröttna ...
men släpp inte, ty då är du förlorad.»
Muraren högg nu ett säkert tag i båten med begge
händerna. Axner ryckte af sig halsduken och tog upp sin
näsduk, hvarefter han förenade de båda dukarna, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>