- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården /
246

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

LAI’RA.

»Ja.»

»Herrskapet kommer direkte från Stockholm?»

»Ja.»

»Ar det några främmande i herrskapets sällskap?»

»Ja, grefve Silfverhjelm, nådig frökens fästman.»

»Jaså, är fröken förlofvad?» frågade Axner med en
viss beklämning i hjertat, som han icke kunde undertrycka,
ehuru han blygdes för den.

»För en månad se’n stod förlofningen,» svarade
be-tjenten.

»1 Stockholm?»

»Ja.»

»Det är inga andra på Axelstad?»

»Nej, men vi vänta mer främmande.»

»Hvilka då?»

»Jo, nådig grefvens bror, generalen.»

»Jaså, han från Finland.»

»Han kommer i slutet af månaden.»

»Ni har åkdon med er, förmodar jag?»

»Ja, det väntar vid doktorns port.»

»Godt, vi resa genast.»

Axners toalett var snart gjord, hvarefter han och
be-tjenten lemnade rummet. Just som de skulle stiga upp i
schäskärran, erhöll doktorn af någon i huset ett bref med
Stockholms poststämpel. Axner igenkände sin vän Höks
stil, bröt förseglingen och, under det åkdonet knagglade sig
fram genom staden ut på stora landsvägen, läste innehållet,
som var följande:

»Broder Adolf 1

Amalia Zetterstrand är förlofvad —• förlofvad med en
annan, och nästa söndag lyses det för henne första gången.
Jag anade det länge, men trodde det icke. Man kan ana
sin olycka, men man kan icke tro på den. Jag har lidit
förfärligt, och jag har icke känt plågorna i mitt ben. Du
sade flerfaldiga gånger, att hon icke passade för mig, att
hon skulle göra mig olycklig. Jag insåg länge, att du hade
rätt. Men när man älskar en qvinna, såsom jag älskade
henne, så tror man icke gerna på möjligheten af de olyckor,
hon skall bereda oss, och om man också tror på dem, så
vänjer man sig snart till och med att älska dem för hennes
skull. Man skyr icke för att köpa ett ögonblicks salighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free