Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 14. »Den förskräcklige» spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»den förskräcklige» spökar.
.259
skrifvit »Den förskräcklige», hvaruti han gifvit hennes och
sitt eget namn åt de begge i romanen förekommande
älskande; huru han, under loppet af flere år, varit förföljd
af Storken och hvilka strider han haft att utstå med
denne; samt slutligen, huru han trott sig ha återfunnit sitt
ideal vid fröken Auroras sjuksäng och ständigt varit i den
förmodan, att Lalla och hon vore en och samma person,
ända tills nu, då man sökte öfvertyga honom om
motsatsen.
Allt detta berättades med den mest lågande vältalighet,
cd o ’
ty det var hjertats vältalighet, sirad af barndomsminnets
blommor. De fyra, som åhörde honom, lyssnade till hans
ord som till den skönaste predikan, och de rika och
vexlande känslor, hvaraf talaren derunder lifvades, återspeglades
troget i deras deltagande anletsdrag, deras tårade ögon.
»Han är sublim!» hviskade Aurora till sin älskare.
»Ja, hur lyckligt att det inte var du!» svarade denne,
som kände en svartsjukans tagg i sitt bröst.
»Hvilket hjerta!» hviskade grefvinnan till sin man.
»En förträfflig ung man!» yttrade grefven.
När Axner ändtligen slutat sin berättelse, hvaruti icke
heller förglömdes uppträdet på brunnsbalen, der engeln i
hans bröst förlorade sina skära vingar, blef det en djup
tystnad, som varade länge. Talaren tycktes ha mycket
annat, som han ville hafva fram, men icke kunde finna
ord för, och åhörarne syntes vänta på mera.
Men då ingenting mera kom, bröt grefve Friisenhjelm
tystnaden och, i det han räckte manuskriptet till läkaren,
sade han:
»Detta tillhör nu er, och ännu en gång förlåt oss för
det skämt, vi tillåtit oss deröfver ... vi skulle gerna vilja
behålla det som ett minne af denna dag . . . men vi skola
i er person hafva ett ännu skönare minne, ty från denna
dag hoppas vi få anse herr doktorn för en af våra
intimaste vänner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
