Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 15. Åsknatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsknattkn.
265
»Hon fick än di en hederlig begrafning,» sade han med
ett svagt, men tröstefullt leende; »jag sålde allt hvad jag
egde för att fi henne hederligt i jorden.. . likkista med
minga stjernor pi och svepningen var si vacker... hon
sig så glad ut när hon låg uti den, och hvart jag gick i
rummet, så tyckte jag att hennes ansigte följde med för att
tacka mig .. . klockor var det också, fast vi voro fattiga . . .
hofpredikanten sjelf jordfäste, för jag släppte honom inte
förr, och han talade så vackert. . . Herre Gud, hvad det
var lyckligt, att hon kom så hederligt ner i jorden 1»
Tanken på den hederliga begrafningen, med stjernkistan,
klockorna samt hofpredikanten, som förrättat jordfästningen
och hållit det vackra talet, tycktes nu helt och hållet hafva
intagit den nyss så förtviflade mannens själ, ty han syntes
så innerligt lugn och belåten, der han låg på soffan, liksom
hade han aldrig haft något att förebrå sig i sina dar.
Sådant är ofta förhållandet med menniskorna, de högre så
väl som de lägre. Med en hederlig begrafning tro de sig
hafva godtgjort de döda för alla de lidanden, de tillfogat
dem i lifvet.
»Nå, hvad tänker ni nu ta er till?» frågade Axner,
sättande sig på en stol bredvid soffan.
»Hvad jag tänker ta mig till!» svarade muraren,
sprittande upp, liksom vaknande ur en dröm.
»Ja, tänker ni skaffa er arbete här på orten, sedan
ni nu uppfylt er hustrus sista vilja med att framföra
hennes helsning till mig, eller vill ni tillbaka till
Stockholm?»
»Jag vet inte hvad jag vill,» svarade arbetaren, hvars
ansigte, vid denna fråga af läkaren, ögonblickligen förlorat
sitt n5’ss så lugna uttryck; »herre, jag duger inte mer till
något.»
»Ni är ännu i er bästa och kraftfullaste ålder.»
»Min kraft är bruten ... jag känner att jag blir en
stackare, en eländig varelse.»
»Ni skall genom ett nyttigt och redbart lif nu kunna
glädja den saliga deruppe.»
»Ni tror di, herre, att de saliga deruppe inte sluta till
ögonen för de onda härnere?»
»Ja, jag tror det. . . de saliga likna Gud, och Gud
blundar ej för den minsta af sina skapade varelser.»
»Men de onda, de fördömda?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
