Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 15. Åsknatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
j.AuRA.
»Gud ger ingen förlorad, sä länge han hos dem
förmärker en enda gnista af ånger och bättring.»
»Ack, om hon nu stode upp ur sin graf, hvad jag
skulle arbeta, sträfva för henne! . . . Jag skulle bära henne
på mina armar, smeka henne som ett barn . .. men nu,
hvad har jag väl att lefva för? . . . Hvem skulle jag numera
kunna glädja med det goda jag ville göra?... Ack, herre,
öfvergif mig inte ... låt mig bli hos er .. . jag känner, att
jag då ständigt skulle vara henne nära. . . jag har blifvit
så lugn nu, sedan jag vet, att ni förlåtit mig.»
Muraren fattade Axners hand och tryckte den till sina
läppar.
»Jag skall inte öfvergifva er,» svarade Axner.
»Och jag får vara hos er?» ropade Stork.
»Ja, ni får vara hos mig så länge ert uppförande
motsvarar mina förhoppningar.»
»Jag går då inte förlorad!» skrek muraren med
stormande glädje; »jag är då ej ett vilddjur, hvars åsyn
man flyr!»
Ovädret tilltog och hela huset skakades af de starka
åskknallarne.
Axner lät sin gäst taga på sig en annan röck, i stället
för den af regnet genomblötta, och gaf honom derefter
några förfriskningar, efter som huset för ögonblicket
förmådde.
»Ni behöfver hvila er efter så många skakningar både
till kropp och själ,» sade han; »tag plats på soffan der
öfver natten ... för närvarande finns det ingen annan,
eftersom jag inte vill väcka upp husfolket midt i natten .. .
sjelf lägger jag mig i min säng för att slumra in litet. . .
Stork!» tillade han, forskande in i murarens ögon, »vi
skola denna natt sofva i samma rum . . . den tid har funnits,
då detta icke hade varit rådligt för mig.. . men ni ser, att
jag nu har förtroende till er . . . jag tror nu, att en fridsäll
ande tagit rum i ert hjerta . . . det är er hustrus, den
förklarades ande, och der den bor, der kan inte det onda
trifvas mer . . . Sof nu lugnt, och Gud förläne er den
rättfärdiges drömmar!»
»Herre!» svarade muraren, i det han förde fingret till
sitt stympade öra, »jag kan nu vidröra detta ställe och tala
derom, utan att mitt blod rusar upp åt hufvudet, såsom det
förr gjorde . .. utan att djefvulen hviskar till mig om blocJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
