Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 15. Åsknatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
j.aura.
ville nu undvika sömnen. Men aldrig iir man den sä nära,
som när man söker undfly den.
Han inslumrade slutligen.
Men snart väckes han derigenom, att han känner en
tryckning öfver sitt bröst. Han söker resa sig upp ur
sängen, men sjunker tillbaka, . förlamad af den sjm, som
möter hans blickar.
Hvad ser han? Hvarför känner han sig för första
gången i sitt lif gripen af modlöshetens hela vanmakt?
Jo, lutad öfver honom, med ena handen på hans bröst
och hållande en knif i den andra, står hans förfärlige gäst,
med hånlöjet på ett ansigte, som nyss förut hycklat den
djupaste sorg, den varmaste ånger.
»Olycklige! Du har då bedragit mig?» ropar Axner
med fasa.
»Man bedrager cj sin fiende, man lurar honom bara,»
svarar gästen.
»Din hustru är då icke död?»
»Nej, ondt krut förgås inte så lätt.»
»Din sorg och ånger voro då...»
»Endast fruktan, att ni ånyo skulle slingra er undan
mig. . . men nu, vid satan, nu ... nu . . .»
Ulfvens ögon kunna icke brinna vildare, än murarens
i detta ögonblick.
»Du ville mörda mig i sömnen!»
»Åh nej; är inte så farligt heller.. . lika för lika, lem
för lem ... ni känner ju den gamla visan .. . jag väckte er,
för jag ville ändå inte taga mitt schok medan ni sof. . .
var det inte hederligt, det?»
»Jag skänkte dig lifvet en gång.»
»Ni ville inte dränka mig i Brunnsviken, för ni ville
inte mista knoppen utom Skanstull. . . det var ni för klok
till... ni ville kosta på mig ett kallt bad, men jag vill ej
ha någonting för inte, jag.»
»Så fullborda då ditt djefvulska uppsåt... det finns
ett helvete för brottet, liksom en himmel för dygden,»
yttrar Axner med oförskräckt stämma, röjande att hans
vanliga lugn och kallblodighet segrat öfver ångesten och
fasan.
Banditen synes likväl tveka, och han förmår icke
uthärda sitt offers stadiga blick. Detta undgår icke Axners
uppmärksamhet, och hans lugn fördubblas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
