Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 15. Åsknatten - 16. Sannljugaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedre botten, och snart skyndar han tillbaka, i spetsen för
halfnakna drängar och pigor, beväpnade med hvad de i en
hast kunnat komma öfver. De slå upp dörren och inrusa
i doktorns kammare. En våldsam vindpust, blandad med
regn, hviner emot dem, och ljuset, som ännu står qvar på
bordet invid sängen, kastar sin flämtande låga åt alla sidor,
färdig att slockna med hvarje sekund. Klangen af
fönsterrutor, som sönderslås, blandar sig med vindens tjut och
åskans dån. Ingen lefvande varelse, utom de sökande sjelfva,
kan upptäckas i kammaren, under hvars soffa och säng man
letar, men letar förgäfves. Men fönstret är öppet, och det
är dess rutor som ligga krossade på gatan och dess tomma
ramar som dänga mot husväggen.
»Det var en besynnerlig tjuf!» anmärker en af pigorna;
»doktorns ling och klocka ligga qvar i fönstret. . .
ingenting är borta . . . allt är på sitt ställe.»
Axner ser sig omkring och upptäcker till och med det
klädesplagg han lånat muraren, hvars genomblöta röck
deremot försvunnit.
»Herre Gud, doktorn har visst drömt!» yttrar en
annan piga.
Axner stirrar på folket. Det nattliga äfventyret börjar
verkligen förefalla honom som en dröm.
| Sextonde kapitlet. |
Sannijugaren. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
