Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
284 lauea.
»Fråga om doktorn dröjer länge borta . . . om doktorn
kommer hem innan . . . innan det blir . . . mörkt?»
Läkaren såg förundrad på muraren.
»På Axelstad dröjer jag inte längre,» svarade han
slutligen, »än som behöfves för att taga afsked .. . under
hemvägen har jag visserligen några sjukbesök att göra, men
före klockan tio tror jag mig vara hemma . . . det är
dessutom nödvändigt, att vi lägga oss tidigt, om vi skola hinna
tidigt upp.»
Murarens ögon glänste af glädje.
»Men hvarför frågar du det?» sporde Axner.
Storks ansigte återtog sitt dystra uttryck, och hemskt
darrande var den stämma, hvarmed han yttrade följande:
»Samma syn jag hade natten efter den dag, då jag
fick veta Kristinas död, hade jag i natt som var för andra
gången.»
»Ja, jag vill minnas, att du talade om en dröm ... du
drömde ju om din hustru?»
»Det var ingen dröm, herre! ... Jag hade lagt mig,
men ännu ej insomnat... då jag såg dörren öppnas och
min salig hustru inträda i kammaren .. . hennes ansigte
var godt och mildt, som det alltid i lifvet var . . . jag
hopknäppte mina händer och ville falla till hennes fötter, men
då kom jag i detsamma att blicka åt dörren . .. hvad jag
der såg, spikade fast mina fötter vid golfvet, ty jag såg,
herre, en ryslig gestalt, hvars ansigte liknade mitt, fast det
" var svart som natten... ur munnen hängde, i stället för
tunga, en glödande brand, och ögonen .. . ögonen . . . hu!
Det var rysligt! . . . Store, evige Gud! Hvad skall det
blifva af mig?»
»Och en dröm kan så förskräcka dig?»
»Jag har sagt, att det inte så var.. . dagen efter, då
jag första gången hade denna syn, bad jag er att få hysa
in mig i det här huset, ty ju närmare jag var er, herr
doktor, desto tryggare kände jag mig ... ni var barmhertig,
som ni alltid varit, och tillät mig det. . . också voro mina
nätter temligen lugna . . . men sista natten, under det jag
dernere i kammaren väntade på doktorn, som var bortrest
åt landet, då såg jag salig hustru min för andra gången och
äfven honom . . . afgrundsanden som liknade mig! . . . Det var
för det ni var borta, herre, för ni är min gode ande, ni. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
