Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ulla t.alla.’i
291
»Jag har fått förordnande att förestå den ordinarie
provinsialläkarens tjenst i Upland,» tillkännagaf Axner; »det
är alltför vanligt här i lifvet, att vi måste skiljas från
ställen just då de blifva som angenämast för oss . . . dock,
jag har länge beredt mig derpå och måste finna mig i
mitt öde.»
»Doktor Åkerberg, vår ordinarie läkare, är då så
åter-stäld, att han ånyo kan emottaga sin tjenst?»
»Ja, herr grefve.»
»Det är en okristlig tanke,» yttrade grefven, »men om
han dröjt med sitt tillfrisknande en månad till, så skulle vi
derför ha stannat i stor förbindelse hos honom.»
»Han är så tråkig och kärf,» anmärkte grefvinnan,
»alldeles en annan Carlander.»
»Jag har kommit underfund med,» sade Axner, »att
de tråkiga och kärfva läkarne alltid äro de bästa och
pålitligaste. »
»Vi få väl behålla doktorn qvar till afton?» frågade
grefvinnan, hvilken ogerna ville inlåta sig i tvist med den
besynnerlige läkaren, som visserligen ville vara tråkig och
kärf, men hade så svårt för att blifva det.
»Äfven detta nöje nekas mig,» svarade doktorn, »ty
jag har ännu några patienter i grannskapet, dem jag måste
besöka, innan jag reser.
Grefven och grefvinnan förklarade ånyo sin ledsnad.
Under detta korta samtal hade den finske generalens ögon
ständigt hvilat på Axner, och denne hade icke heller
underlåtit att betrakta den ståtlige, dekorerade krigaren, hvars
ålder tycktes vara något öfver femtiotalet. Några ärr,
förmodligen efter sabelhugg, vanprydde icke de ädla
anlets-dragen. Ju mer vår läkare betraktade dessa, desto djupare
började han förirra sig i sina tankars labyrinter.
»Fröken Aurora är inte hemma?» frågade han
grefvinnan något tankspridd.
»Aurora har gått ned till sjön med de andra flickorna,»
svarade hon.
Axner ämnade just fråga sin högvälborna värdinna,
hvilka de andra unga damerna voro, emedan han på
Axelstad förut icke sett någon annan ung dam än fröken
Aurora, då han kände sin skuldra vidröras af en kraftfull
hand. Denna hand tillhörde generalen. Axner reste sig
upp från stolen och såg frågande på den gamle krigaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
