Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
LAVEA.
»Följ mig ur bersån, herr doktor,» sade denne, »jag
har några ord i förtroende att säga- er. . . hoppas att min
bror och fru svägerskan ursäkta mig, för det jag på några
minuter beröfvar dem umgänget med deras ärade gäst.»
»Genera dig inte,» svarade värden, »men dröj blott
icke för länge, ty kom ihåg, att vår doktor ej har tid att
vara hos oss många minuter.»
Axner såg förvånad än på den ene och än på den
andre. Det föreföll honom som vexlade grefven och
grefvinnan med hvarandra ett betydelsefullt leende. Doktorn
följde emellertid generalen, som gick in i en af de tätaste
alleerna, der han satte sig på ett trädgårdssäte och inbjöd
Axner att sätta sig bredvid honom.
»Herr doktorl» började generalen, »jag är soldat och
finne till på köpet, går vanligtvis rakt på saken, utan alla
krumbugter... ni är en hederlig ung man, rätt fram och
just en som kör hufvudet i väggen ... det har jag hört om
er, och det ser ni också ut för... sådant folk tycker jag
om, och derför slår jag er på axeln, utan att säga:
excusez-moi, eller något annat af den ekluten.»
Vår doktor mätte generalen med blickar af högsta
förundran.
»Tusan dj-r, herr doktorl» fortfor generalen, »tusan
dj-r, ni har sett min dotter i hvitögat, innan jag ens visste,
att jag hade något barn!»
Axner spratt ovilkorligt upp från bänken, men drogs
ned igen af generalens jernhand.
»Jag vet allt,» fullföljde generalen; »bror min och
svägerskan ha berättat allt... ni räddade hennes lif. .. ni
knäppte af örat på den skurken . . . hade jag honom på
vederbörligt ställe, hundra knut eller nio hvarf gatlopp . . .
det var bra gjordt af er, förb-dt bra gjordt!»
Krigaren tryckte Axners hand, så att det knakade i
fingerspetsarne.
»Det är då generalen, som ... det är då generalens
dotter, som ...»
»Som var på det der fördömda stället,» afbröt
generalen; »det tackar jag inte min svägerska för och inte min
bror heller... men,» tillade han något saktmodigare, »det
var mitt fel, alltid mitt fel, ty . . . bra som det var, men
ännu bättre hvad som skedde . . . det finnes ändå någon
öfver molnen, som styr allt till det bästa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
