Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 18. Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsaren.
309
»Axiom, bror Adolf... begriper du inte, att allt måste
hvila på axiom?»
»Men om allt är axiom och i följd deraf otvifvelaktigt,
hvarför behöfver du då anstränga dig för att fylla så många
tryckta ark med sanningar, dem du anser klara och
ovedersägliga i och för sig sjelfva?»
»Emedan så många menniskor hvarken läsa eller tro
på bibeln.»
»De som icke läsa eller tro på bibeln skola icke heller
läsa eller tro på din bok.»
»Ve oss! Statskyrkans presterskap undergräfver den
sanna troili» ropade Hök, hvarefter han lutade sitt ansigte
öfver den uppslagna boken. Hans läppar tillslöto sig, men
en dof hosta hördes ur hans bröst.
»Hök, min ungdomsvän!» sade Axner, i det han orolig
fattade sin väns hand, »du mår inte väl... du är sjuk.»
»Nej,» svarade Hök svagt, »jag känner bara en ilning
i min venstra fot.»
Det var Höks venstra ben som var afskjutet, och detta
ben med dess tillhörande fot hade för längesedan förmultnat
i Kungsholms kyrkogård vid sidan af en gardist, som, samma
dag amputationen verkstäldes, begrofs på denna kyrkogård.
Men ofta tyckte han sig känna, hur det värkte i de venstra
tåspetsarne, ett förhållande, som hos krymplingar lär vara
ganska vanligt.
»Jag fruktar, att ditt bröst "lider ... dina ansträngningar,
ditt nattvak förstöra det.»
»Du vill säga, att jag har svagt bröst?» yttrade Hök,
upplyftande sitt hufvud.
»Ja, jag fruktar, jag tror nästan, att det inte är så
starkt, som du föreställer dig.»
»Jag ha ett svagt bröst!» utropade Hök, resande sig
upp från stolen på sitt enda ben; »jag, som har en fäktares,
en sångares bröst... är du läkare, du, som säger att detta
bröst är svagt?... Många ha afundats mig dess styrka.»
Dervid bände han leende ut bröstet, som onekligen var
mycket höghvälfdt, dels af naturen, dels ock i följd af
gymnastik, hvarom Hök alltid mycket beflitat sig.
»Jag, som kan hålla ut en ton i nära två minuter!»
fortfor han; »vill du höra?... Lyssna till mitt tvåstrukna
c . . . tag upp din klocka och se på den, medan jag håller
ut tonen... det finns ingen i verlden mer än Rubini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
