Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 18. Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
LAURA..
och hofsångaren Berg, som i den vägen kan jemföras med
mig.»
»Ack, hvarför öfvergaf du tonernas verld?» sade Axner;
»deruti trifdes din själ så godt och din kropp lifvades äfven . . .
ditt religiösa grubbel förstör nu begge delarne . . . Min gamle
vän, stäm ditt klavér, stränga din guitarr och blif sådan
som du förr varit 1»
»Du är enfaldig, Axner, oaktadt ditt goda hufvud och
dina många kunskaper. . . hvar finns den källa som mer
lifvar själen och kroppen ... än religionen? . . . Det är de
verldsliga kunskaperna som göra menniskan stolt och uppresa
henne mot Gud . . . det är de sköna konsterna som sätta
sina brokiga bindlar för hennes ögon, på det de ej skola
förnimma det enda sanna ljuset. . . Äfven jag har varit en
fånge under köttet, men anden har segrat.. . det finns blott
en enda kunskap, och det är bibelns .. . blott en enda konst,
och det är konsten att söka och finna Gud.»
»Och allt annat stort och skönt, som. icke bibeln
innehåller,» sade Axner, »men hvartill menniskans själ sträfvar
och som hon fått förmåga att uppfatta samt meddela åt
andra, för att sprida uppfysning och bildning öfverallt,
förädla sederna och förljufva sammanlefnaden?»
»Allt detta andra är utgånget af djefvulen,» inföll Hök,
»för att fresta oss och vända våra fötter från den enda
vägen, som leder till lifvet i Gudi.»
Axner såg sorgset på ungdomsvännen, fordom så glad
och sprittande som gosse, så talangfull och älskvärd som
yngling, och äfven efter den olycka, hvilken beröfvade
honom benet, så mild, tålig och fördragsam mot andra.
Hvad hade väl nu blifvit af honom? Äxner upptäckte
med bedröfvelse symptomen till det onda, som, inympadt
på samhället af läsare och metodister, hotar att förr eller
senare blifva en kräfta inom både det offentliga och
enskilda lifvet. Bort med all bildning och allt som kan hos
menniskan väcka och nära känslan af det värde, hon som
fri och förnuftig varelse mottagit af Försynen, och hvilket
hon, just i följd af den gudomlige gifvarens allvishet, som
icke kan gifva något utan att hafva en djupare mening
dermed, måste upparbeta, för att i alla möjliga riktningar
sprida ljus, trefnad och förädling, till så väl eget som andras
gagn och lycka! Bort med allt detta och sätt i stället denna
krassa tro på dogmer utan urval, på lärosatser, som, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
