Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FUliSTINjtaN.
337
»Du är ej egennyttig och girig, ty det är ett behof
för dig att göra dina likar godt.»
»Ack ja . . . gifve Gud, jag i den vägen kunde göra så
mycket jag ville!»
»Du är då äregirig?... Du vill svinga dig upp till högre
äreställen, du vill förvärfva dig makt och rang; detta borde
jag hafva ihågkommit.»
»Ja, men icke för det jag älskar makten och rangen
för deras egen skull, utan emedan jag betraktar dem som
medel till vinnande af ett vida högre mål.»
»Och detta vida högre mål?»
Pauli tryckte hårdt sin väns hand och blef högröd i ansigtet.
Axner såg frågande på honom.
»Säg mig, du,» yttrade ändtligen Pauli, »hvad betyder
guldets glans och juvelens strålar, när dagsljuset försvunnit
och natten inträdt i stället?»
»Ganska ringa, hvad glansen och strålarne beträffar,
men värdet är dock alltid qvar, och solen dröjer icke för
beständigt på andra sidan jordklotet.»
»Jo, jo, hon dröjer der för beständigt,» svarade Pauli,
i det han lemnade divanen och ånyo började sin oroliga
marsch på golfvet; »jag har guld och juveler, men ingen
sol som upplyser dem ... får det kanske aldrig!»
»Ah ... du är kär... du älskar . . . älskar utan hopp!»
suckade Axner med djupaste svårmod i blicken och orden,
ty han tänkte på sin egen hopplösa kärlek.
»Ja, jag blir galen! . . . Jag är en förlorad menniska!»
ropade Pauli.
»Jag mins, att du skref något derom,» sade Axner,
återhemtande sig, »men jag har glömt att fråga dig, hvem
hon ...»
»Tyst! . .. Jag hör ljudet af en vagn!» hviskade Pauli;
»det är hennes, jag känner igen den bland hundra . . . kom,
kom 1 . . . Till fönstret, till fönstret! . . . Det är furstinnans vagn
som kommer!»
Dervid tog han Axner vid handen, ryckte honom upp
från divanen och drog honom med sig till fönstret, hvilket
han slog upp på vid gafvel.
Axner såg med förvåning folkvimlet på trottoarerna
och gatan, till bredden jemförlig med ett af Stockholms
större torg. Sorlet och bullret var sådant man kan vänta
sig ur en så jättelik bikupa.
Flickan i Stadsgården. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
