Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
LAUltA.
inte upp med floretten från golfvet! ... Du måste smaka på
min nya stöt från låg qvart!»
Axner hade alls ingen lust att göra bekantskap med
Paulis nya stöt. Hvarje ord denne yttrat hade redan träffat
hans hjerta, och på dessa ord satt ingen skyddande knapp
af stoppadt marokin.
I detsamma öppnades kabinettsdörren, och jätten Stork
visade sig på tröskeln. Han var klädd i en lång blå röck
med försilfrade knappar uti, och i handen bar han en lackerad
hatt, försedd med sin svarta kokard, såsom det en civil
ofrälse herres betjent egnade och anstod. Stork kunde nu
icke vara äldre än fyrtiofem år och befann sig således ännu
i sin kraftfullaste ålder.
»Ah, är det du, min gosse!» ropade Pauli emot honom,
»hvad har du för godt att säga?»
»Jag ville bara fråga, om doktorn har någonting att
befalla,» yttrade Stork med blicken på sin husbonde; »jag
trodde, att doktorn snart skulle bege sig ut i staden.»
»Ja,1 inte dröjer jag länge hemma,» sade Axner, i det
han, synnerligt glad öfver sin tjenares mellankomst, bortlade
floretten.
»När tänker doktorn fara ut?»
»Om en timme.»
»Och doktorn for till sjukhusen . . . det står illa till
der. . . inte förstår jag något af den rotvälska, som talas
här, men det vet jag, att i natt ha två tusen dött på
sjukhusen.»
»Gif sjukhusen fan, du, din sötunge!» ropade Pauli,
»och kom hit, så får jag känna på dina armar ... så framt
du inte har stoppning i rocken, så är det de värsta ramar
jag någonsin sett.»
Som Stork icke gjorde någon min af att hörsamma
tillsägelsen, så gick Pauli till honom och undersökte hans
armar med en sakkännedom, värdig professorn i gymnastik.
»Förbanna mig, har du icke armar så tjocka som mina
ben!» yttrade Pauli förvånad.
»Hvad skulle icke då herrn säga, om han finge se
mina läggar,» genmälde Stork småleende; »professorn är
bara van att se ryssar, han ... de ä’ ju bara tättingar
allesammans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
