Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
359
såg en svartklädd Ling herre, mycket lik honom sjelf, men
som ena ögonblicket for med handen i kudevangen för att
få den i tillbörlig ordning, och det andra tummade sitt
ansigte, liksom ville han på detta sätt påtvinga anletsdragen
det lugn, som syntes fjerran från dem; än stod han uti ett
orangeri af de skönaste krukväxter, men hvars tropiska
temperatur öfverhöljde hans panna med svettdroppar och hans
kinder med lågor; än ljödo hans steg mot ett marmorgolf,
och han kände sig frysa mellan marmorväggar, liksom hade
han blifvit inknuffad i Urusofska slägtens familjegraf. Genom
huru många rum han och hans ledsagare gått, det visste
han icke, men slutligen stannade den senare framför en hög,
hvit dörr, öfverhöljd af förgylda ornament, och knackade
sakta på den.
Dörren öppnades inifrån, hvarvid ett paradisiskt doft af
blommor och ambra fläktade emot den nykomne, och en
bildskön cirkassiska, som visade sig innanför tröskeln, gaf
läkaren ett tecken med handen att träda in.
I detsamma Axner inträdde såg han sista fliken af
cirkassiskans fantastiska röck fladdra i en tapetdörr och
försvinna derigenom, och läkaren är nu allena, lik riddaren i
sagans trollslott.
Rummets väggar, hvarinom Axner befinner sig på en
matta, som tyckes gunga under hans fötter, äro öfverdragna
med mörkgrönt sammet, hvarpå förgylda rosetter tätt vid
hvarandra skimra mot sommaraftonens ljus, som strömmar
in genom höga, götiska fönster och banar sig’väg dels genom
tunga, uppfästa sidengardiner med stora vidhängande tofsar
af äkta guldtråd, dels ock mellan sällsynta, lefvande
rosenbuskar, uppspirande ur alabastervaser af bländande glans.
Den furstliga boudoirens möbler äro i förhållande till
tapetseringen. Der höjer sig framför divanens höga ejderkuddar,
med grönt siden och påsydda guldblommor, det ofantliga
marmorbordet, hvars skifva är ett utvaldt helt stycke ur
Carraras outtömliga klyftor; der utefter väggen prunkar den
engelska flygeln, belagd med perlemor och guld, en kolossal,
lysande verld af slumrande toner, hvilkas hvita och svarta
elfenbensläppar liksom synas bedja om lifvet och
uppståndelsen af konstnärens och mästarens hand; der nära invid
reser sig på sin fina fot, men med höghvälfdt tonfullt bröst,
den gyllene pedalharpan — hvad göra väl nu dessa tvänne
musikens stillatigande heroer? Säkert mötas deras tankar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
