Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
361
herskarinna framför hans stirrande ögon, en andesyn, ty
hvarifrån hon kommit, det visste han icke.
I sin förvirring trodde han först, att kärleksgudinnan
och kupidonerna, som nyss från taket sväfvat öfver hans
hufvud, hade stigit ned och tagit plats vid marmorbordet,
ty när han ånyo såg upp mot taket, var det som hade alla
dess bilder förbleknat och försvunnit. Men småningom
upplöstes denna förtrollning, dock endast i en ny, ty detta på
en gång barnsligt sköna och majestätiskt höga väsende, som
visade sig framför honom, draperadt med en rikt veckad
klädning af skärt silkesflor, till hälften betäckt af en hvit,
från halsen fallande spetsslöja, innebar i sig något så
hänförande, att Axner numera icke kunde förklara, huru en
bild, så skön och hög som hennes, kunnat rymmas inom en
fattig läkares bröst, och han förvånades öfver sin djerfhet
att hafva vågat älska denna qvinna, hvilken endast tycktes
kunna väcka den känsla, hvarmed man i barndomen omfattat
Gud, känslan af på en gång kärlek och fruktan. Och likväl
var hon densamma han tolf år förut en gång burit på sina
armar och för ett år sedan för ett ögonblick tryckt till sitt
öfversälla bröst. Nu stod hon der i glansen af sin fullt
utvecklade skönhet, en gyllene frukt af aderton vårars
förenade blommor och solar, en yppig, glänsande bild af jordens
vällust, vid himlarnes salighet vigd. De rika lockarne voro
i en behaglig vårdslöshet sammanfästa i nacken med en
diamantnål, hvilken med matt sken tindrade i guldsvallet,
som stjernan i dagens gryning.
Dock tycktes ett tungt moln darra öfver de gudasköna
anletsdragen, likt skuggan af en korps vinge öfver blommans
tårfylda kalk. Läkaren kände dervid sitt hjerta
sammandragas, och ömklig var den bugning, hvarmed han besvarade
furstinnans uppmaning att taga plats i den stora
sammetsfåtöljen, hvilken stod på andra sidan af marmorbordet midt
emot divanen, derpå hon sjelf satte sig.
»Troligtvis har min önskan att få tala med er så här
mellan fyra ögon förefallit er besynnerlig, herr doktor?»
började furstinnan samtalet.
»Ers höghet,», svarade läkaren, ögonblickligen förskräckt
öfver denna alldagliga prosa från läppar, hvarifrån han
endast väntat sig den skönaste poesi, »jag har svårt att fullt
göra mig reda för den känsla, som dervid genast intog min
själ... men att jag kände mig obeskrifligt lycklig att...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
