Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
laulta.
sett dessa svarta blickar, hvilka syntes vilja borra sig in i
djupet af läkarens innersta.
Ynglingen räckte Axner en biljett af doftande
rosenpapper. Läkaren spratt häftigt till, men återvann hastigt
sitt lugn.
»Hur befinner sig furstinnan?» frågade han hviskande.
»Hennes höghet har ej sofvit på hela natten,» svarade
ynglingen lika sakta, men ännu skarpare fixerande läkaren.
Axner tog brefvet, gick till bordet och lade fingret på
det röda sigillet, som med sin krona myste så inbjudande
mot honom.- Hastigt kastade han ifrån sig rosenbiljetten
på bordet, satte sig ner, drog ett blad ur dagboken och
skref följande:
»Jag har ledsagat mitt sköna ungdomsminne till grafven,
men bäfvar vid tanken derpå, att en vålnad kunde stiga
derutur med nya qval för mitt bedragna, djupt lidande
bröst. Derför återskickar jag er biljett, oläst, ouppbruten.
Äfven en annan orsak finnes dertill. Qvinnan är ytterlig i
allt. Hvem vet, om icke denna biljett, som jag måste
försaka och hvilken säkert, jag tror det, innesluter många
heliga känslor ur ett skönt, ångerfullt hjerta, äfven kunde
innehålla ord, hvilka, skrifna under ett upprördt
själstillstånd, ni efteråt skulle ångra och känna er förlägen
öfver? Det är dessa känslor jag vill bespara er. Är denna
förmodan oriktig och sårar den på något sätt er stolthet, så
förlåt mig för den välmenings skull, hvilken ligger till grund
för mitt handlingssätt. Ack, jag har redan förlåtit handen,
som stötte den giftbestrukna dolken i mitt bröst, men i
såret sitter ännu giftet qvar. Ingendera rå vi derför eller
kunna hjelpa det, men Gud skall hafva miskund med min
smärta.»
Lappen, på hvilken detta var skrifvet, lades vid sidan
af rosenbiljetten, hvarefter ett kuvert slogs om dem begge,
hvilket, vederbörligen försegladt, Axner sedan lemnade i
ynglingens hand.
Ynglingen tummade länge på kuvertet med rynkad
panna och vilda ögonkast.
»Hennes höghets biljett ligger häruti?» sade han med
låg röst.
»Ja.»
»Den är ouppbruten?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
