Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
furstinnan.
377
Stork smyger omkring honom som en skugga, men, o
himmel, hvilken skugga! Hans utseende och hela
kroppsställning äro förfärliga att skåda. Knäskålarne framsträckta,
armarne som bågar, händerna hopknutna, så att blod sipprar
fram ur naglarne, hakan neddragen öfver det breda, blottade
bröstet, de grofva skuldrorna uppskjutna nästan lodräta .mot
den borstlika hjessan, så att hvarje tecken till hals
försvunnit, ansigtsknotorna så utspärrade, att man kunde räkna
muskler och ådror, ögonen blodsprängda och rullande,
läpparne darrande och flåsande, liknande lejonets gap, när det
vädrar blod i Afrikas öknar.
Sålunda tillbakajagad och nästan lomhörd af
afgrunds-skränet omkring honom, står Axner ånyo eller, rättare sagdt,
vaggar .som på vågen invid det kolossala sjukhusets murar.
Han skådar upp mot fönstren. Hvilken syn ofvanifrån
möter ej då hans ögon! Ur de fyra våningarnes fönster
kastas menniskor hals öfver hufvud ner på den hopträngda
massan, som gnisslande och rytande af blodtörst mottager
de blödande offren, sliter dem i stycken och trampar styckena
under sina fötter. Axner ryser i märg och ben, ty bland
de nedstörtade har han igenkänt några af de läkare, hvilka
förliden natt arbetat vid hans sida; men han känner hela
sin kropp isas vid åsynen af några bland mördarne, som
peka på honom sjelf och vända andras uppmärksamhet åt
det upphöjda ställe af trottoaren, der han med ryggen mot
stenmuren befinner sig. De, som känna igen honom, tillhöra
utan tvifvel det arbetsfolk, de muscbiker, hvilka under den
förflutna natten forslat kolerapatienter till sjukhuset, der
han, till följd icke mindre af sin oafbrutna verksamhet, än
af sin befattning som den för tillfället utsedde högste
ledaren och styresmannen, icke kunnat undvika att framför
andra göra sig bemärkt.
Emellertid har det blifvit något enformigt framför
sjukhuset, ty hopen väntar förgäfves på några nya offer från
fönstren. Antingen finnas inga flere att derifrån utkasta,
eller också ha de sannskyldige lyckats undkomma sina
bödlar. De gräsliga jubelropen, som nyss öfverröstat de
döendes jämmer och qvidan, börja småningom aftona samt
slutligen omvexla med ett sorl af knot, hvilket likväl i sin
ordning tilltager allt mer, ty ännu har man ej druckit sig
mätt af blod, ännu icke handen tröttnat att sarga.
’ O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
