- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården /
379

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulistinjtan.

379

Han afbrytes af ett skri från folkmassan, så vildt, så
fasansfullt, att det förefaller honom som ville muren ramla
öfver hans hufvud, och han tillsluter ögonen för den död,
hvilken med tusen armar och tusen vilddjursgap nalkas
honom, fordrande hvar sitt blodiga stycke af hans kropp
till segerbyte.

Men mellan honom och den tusenhöfdade hydran ställer
sig den nye Herkules, och läkaren känner sig omsluten af
jättens kropp som ett harnesk, tjockt och fast, likt den
mur, mot hvilken ban stödjer sin rygg. Han ser ej den
förfärliga kampen, men han hör slagen, hör jämmer- och
hämdropen.

Stork har börjat sitt blodiga arbete. Han har en hel
stad, ett helt folk att bekämpa, men han är ensam en hel
stad, ett helt folk. Han har inga andra vapen än sina
armar, men hvilka armar! Liknande de kolossala,
jern-beslagna klubbor, hvarmed man i jernekens stam indrifver
den splittrande jernkilen, höjas och sänkas dessa armar
blixtsnabbt och blixtförödande. Han förmår icke kasta
tillbaka den rytande folkmassan, hvilken tränger inpå honom
med kraften af ett stormande haf, men af deras kroppar,
som äro honom närmast, reser han en vall omkring sig
sjelf och den, för hvars räddning han strider. Öfver denna
rysliga vall slungar han dödar, utbreder han fasa. Han
står i blod, han kafvar i blod, han tumlar som en hval i
blodiga vågor.

Möjligheten af strid famnar äfven möjligheten af
räddning. Axner, hvilken aldrig känt sig öfvergifven af Gud,
känner sig nu icke heller af menniskor öfvergifven. Det i
hans barm domnande modet lifvas på nytt, musklerna i hans
armar spännas, blodet rusar till hans kinder, och han blyges
öfver det skydd han njuter bakom en dödlig varelses rygg.
Lemnande den lefvande skyddsmuren, kämpar han nu
manligen vid jättens sida.

»Bra, Stork!» ropar han uppmuntrande och glad, liksom
ljöde redan för hans öron segertrumpetens smattrande ljud;
»låtom oss visa dessa ryssar, att svenska stålet, som de
kanske glömt, ännu bor i svenska armar. . . Lefve Sverige!»
tillägger han exalteradt, i det hans knutna hand lägger en
ryss till jorden.

Stork svarar ej, han har ej tid att svara. De
blodströmmar han utgjuter synas endast mångdubbla kraften i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free