Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 22. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTET.
399
kavalleri har en så grann uniform, och du är ju kavallerist,
du . . . det skulle nog ha klädt dig, det. . . ja, min själ, skulle
det inte så ... en ann kan vara så god som en annl»
»Stopp för det, mor! Jag vill inte vara en galning som
de andra . . . vill inte dänga kring gatorna som en dragon . . .
har aldrig setat grensle öfver något annat än mina kittlar . . .
satans dumheter!»
»Brundström, låt bli att svära i dag, det säger jag. . .
tig hellre . . . talar någon grefvinna eller friherrinna vid dig,
så bocka dig bara, men öppna aldrig mun . .. var alltid nära
mig, se bara på hur jag gör, hör du det, min gubbe lille!»
Åldermannen puttrar och går till skänken, hvars dörr
han uppslår.
»Skäms du inte, Brundström!» ropar åldermanskan, i
det hon skyndar efter, nappar tag i frackskörtet och rycker
sin äkta hälft från skänken; »vill du supa bränvin nu, när
du skall bort bland grefvar och baroner? ... Te skall du
dricka . . . vacker brudgumsfar, som vill supa bränvin . . .
Herre Gud, hvad den vagnen dröjer!»
Brundström sätter sig på soffan, modfäld och suckande,
ty han är generad i postpappersvästen, generad af den
vigtiga roll, han måste spela för aftonen, och synnerligast
generad vid tanken på tekoppen, som nu skulle taga lofven
af den lilla perlan i skänkens gröna slipade flaska, med
Karl Johans namn på ena sidan och Brundströms på den
andra.
»Den gossen, den gossen 1» börjar nu fru Brundström
igen, gående fram och tillbaka, slående ihop händerna,
»hvem kunde tro det?. . . När kamrern begrafdes och jag
gick ner för att se hur det stod till, och såg kamrerns
städerska, den slarfvan, kläda på gossen, så sa’ jag: kära
madam, sa’ jag, sätt inte på barnet den der orena kragen,
sa’ jag... och hvilken karl är han inte nu! Kunglig
lifmedikus, jo, det låter något, det. . . Så’na rum de ha, så’na
möbler de ha, och så’na kökssaker sedan!»
»Jo, jag menar det,» svarar åldermannen, återkommande
till sig sjelf; »också har jag arbetat på dem runda två
månader, men aldrig har något arbete gått så lätt ur hand
som det. . . Hvad tyckte du om bykkitteln, mor? Fick du
inte ondt i ögonen, min gumma?»
»Brundström, min gubbe,» yttrar frun, stannande framför
mannen och betraktande honom något tårögd, »är det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
