Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 22. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, den högre bestämmelse du hade att uppfylla, den tron
af makt och ära, som Försynen säkert ämnat åt dig? . . .
Skall du aldrig sakna dem, dyrkade maka? . . . Skall du alltid
älska den sparsamma lycka, jag kan bereda dig i denna
inskränkta, knappast skönjbara vrå af verlden? . . . Ack,
hvarför eger jag ej en verld att lägga för dina fötter! . . .
Hvarför kan jag ej återgifva dig allt hvad du förlorat
genom mig!»
»Hu! Jag vill inte stå på höjden, frysande af köld,
med moln och örnar vid min sida!» svarade hon; »jag vill
ner till den gröna däld, der dina dygder blomma och dem
du alltid skall vårda för menskligheten och för mig. .. Var
jag inte alltid din, du trogna, varma hjerta!» tillade Laura
svärmande, »din i fattigdomen, din i prakten, din på jorden,
din under jorden, din en gång i himmelens säll . .. Ja, hvem
skulle hon väl tillhöra, om inte dig, hon,» hviskade bruden
vid brudgummens bröst, »hon . . . din flicka i Stadsgården!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
