Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan man derjemte, till följd af talanger eller ådagalagd
rörlighet i tunga och läppar, komma in i »bestyrelsen» för
det filantropiska sällskapet, så har man utan tvifvel löst det
stora problemet, oberäknadt att man kommit himmelen
några tum närmare än de andra menniskobarnen.
Skada blott att oftast, innan ett sådant sällskap hunnit
organisera sig, utse styrelse med ordförande, vice ordförande
och sekreterare, för att icke tala om det vidlyftiga
reglementet, har det största antalet af ledamöterna redan tröttnat
på hela saken, hvilken slutligen försvinner som en bubbla i
rymden för att efter någon tids förlopp lemna rum åt något
annat med samma början och slut.
Derigenom blir visserligen vatten på deras qvarn, som
våga påstå, att bland tio utmärkta filantroper man skall ha
mycket svårt att upptäcka en enda verklig menniskovän;
men uppmärksamheten är likväl dragen åt ett håll, som
mer än mycket annat förtjenar uppmärksamhet. Med ett
ord, det har tidtals blifvit ett mod att bispringa olyckan
och nöden. Återstår allenast att det der »bispringandet»
företrädesvis utser den ärlige, men fattige arbetaren till
föremål och icke helt och hållet uttömmer sig i brottets och
fängelsernas hålor, innan menniskokärleken, de filantropiska
föreningarna till trots, upphör att vara på modet.
Han, som satt vid middagsbordet å källaren Norges
vapen, tilljiörde icke något filantropiskt sällskap; men det
var ej för första gången han genomläste de der s.«k.
tiggar-annonserna i tidningarna. Han visste genom egen erfarenhet,
att fattigdomen är en tung börda och att dess lättande
medför en ljuf tillfredsställelse i belöning. Derför, vägledd
af mången sådan annons, ströfvade han ofta ut till stadens
aflägsnaste nästen för att öfvertyga sig om behofvets
verklighet och efter bästa förmåga lindra det.
Förmågan hade dock icke alltid motsvarat den goda
viljan. Efter tio års trägen extra-tjenstgöring i ett af statens
embetsverk hade Fridolf Alm — så hette vår filantrop de
facto — nyligen blifvit ordinarie kammarskrifvare med fyra
hundra riksdaler banko årlig lön; men Alm, som besatt
åtskilliga rätt försvarliga talanger och var mer humanistiskt
bildad än de flesta hans kamrater, hade underhållit sig i
Stockholm genom lektioners gifvande i skolor och pensioner,
hvarigenom det blifvit honom möjligt att utan skuldsättning
framlefva sitt extralif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
