- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
50

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstår sig på den. . . ibland kan man se dagern igenom
mig, och ibland är jag så svullen och uppblåst att...»

»Uppblåst af öl och bränvin!» inföll Alm; »det är en
tydlig sak, det. . . Men hur djerfves ni, slyngel, föra in en
sådan annons i tidningarna?. .. Det är just genom dylika
bedrägerier man slutligen blir liknöjd och kall för den
verkliga olyckan!»

»Muhl» bölade Bromsen, i det han satte fotterna på
golfvet och med armarne i sidorna spände ögonen i den
uppretade kammarskrifvaren.

»Men det skall bli slut på ert ofog,» fortfor Alm; »jag
skall låta polisen få kunskap om ert bedrägeri, och gjorde
jag rätt, så skulle jag på stället ge er ett kok stryk, som
ni aldrig skulle glömma, det lofvar jag.»

»Skall ni ge mig ett kok stryk!» yttrade Bromsen, i
det han reste sig upp från sängen och visade en längd,
fullkomligt motsvarande kroppens öffiga dimensioner, ty han
kunde med möda stå rak i kammaren.

»Ha ha ha!» skrattade qvinnan; »den der ungtuppen
vill ge Bromsen ett kok stryk! ... Ha ha ha! ... Hvart skall
jag gå, medan jag dånar!»

»Sa’ ni att ni skulle ge mig ett kok stryk, sa’ ni!»
upprepade kolossen, i det han drog mungiporna upp till
örsnibbarne, hvarvid tvänne tandrader visade sig, liknande
ett vildsvins betar.

Dervid tog han ett steg frampå golfvet och knöt den
högra handen till en förfärlig hotande klump, under det han
med den venstra strök sig om det tjocka skägget.

»Ja, jag säger, att ni borde tuktas för er oförskämdhet,»
fortfor Alm,- utan att rygga tillbaka för resen, »och att ni
det skall bli, det är jag man för.»

Sekter Alm var troligtvis en af de mildaste och mest
fridälskande menniskor, som Gud har skapat, och det dröjde
mycket länge innan han blef retad; men när han en gång
blef det, var han icke att leka med. Denna gången brusade
dock hans galla tidigare upp än vanligt, ty det förtröt
honom, att han förstört kläder och skodon för att,besöka
en sådan skurk, som han nu ansåg Broms vara.

»Sara, du,» sade kolossen, vändande sig till sin
förtrogna, »du har gräddslefven i hand, ser jag... ge den
der herrn lite grädde på läpparna, så skall du få se så söt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free