Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sammanbitna tänder och brinnande ögon störtade
Alm mot dörren till den arma flickans hjelp och grep med
begge händer tag i den marterande furien, hvilken han
derefter lyfte upp frän golfvet och slungade midt i
ansigtet pä Broms, hvilken, öfverraskad och träffad af detta
oförmodade kastvapen, förlorade jemvigten och raglade
baklänges omkull’ öfver sängen med den afsvimmade käringen
pä sitt bröst.
Derefter fattade Alm tag uti en jernbeslagen skofvel,
som han lyckligtvis upptäckt nära invid dörren och den
han nu svängde emot jätten, hvilken, snart äterhemtande sig
efter sitt fall, var pä benen igen, fradgande och stampande
af ilska och raseri.
»Om du närmar dig ett enda steg, ditt odjur » ropade
Alm, »och om du lyfter ett finger mot mig eller mot det
stackars barnet, så klyfver jag skallen på dig, om den också
vore af jern alltigenom!»
Rytande som ett fångadt vilddjur, sprang kolossen frän
ena väggen till den andra i den trånga bakgrunden af
kammaren, ty vid hvarje försök till utfall mötte han alltid
den hvinande skofveln, hvilken han fann vara förd af en
starkare arm, än han i början förmodade. Det syntes
tydligen, att han letade efter något vapen, jemgodt med det,
som svängdes af kammarskrifvaren, hvilken innehade och
beherskade det betydligaste området af valplatsen och icke
tycktes hågad att uppoffra en tum deraf åt sin motståndare.
Det qvinliga odjuret qvicknade derunder till och
började klaga, vridande sig på sängen, en gifven följd först af
klämningen mellan Alms starka armar och sedan, efter
luftresan, af de våldsamma törnarne mot Bromsens jernsidor.
»Aj, aj, hugg honom i stycken, Broms!... Aj, aj, mal
honom till gröpe, mjölnare!» hväste hon, under det hon
jemrade sig och hötte åt Alm med sin magra, nästan
genomskinliga näfve. »Lilla söta vackra barn, lilla snälla flickan
min, kom hit, så får din beskedliga moster kyssa dig!.. .
Aj, aj, aj!»
Flickan, som fattat uti kammarskrifvarens rockskört,
följde honom, stum under alla hans rörelser, liksom vågade
hon icke släppa sin försvarare; men vid ett tillfälle, då
Broms böjde sig öfver sängen och stack ned begge armarne
mellan denna och väggen, ryckte hon häftigt sin beskyddare
i armen, ropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
