- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
58

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men äfven hvad snabblöpningen beträffade, var det en
stor olikhet mellan den förföljde och förföljaren, ty när den
förre sprang i öfverrock och galoscher, var deremot den
senare barfota och i skjortärmarne.

Till råga på olyckan tog Alm vilse om vägen, så att
han, i stället för att vika af in på den närbelägna
Skinnarviks-gatan, der han möjligtvis kunnat påträffa annat folk, emedan
det ännu ej var så sent på aftonen att icke någon menniska
borde vara ute, nu sprang åt rakt motsatt sida, till följd
hvaraf han, innan han visste ordet af, befann sig midt
framför det ställe af berget, der den branta sluttningen börjar
och hvars slut är bråddjupet i Mälarens famn.

Hejdad i sitt framrusande af denna upptäckt, kastade
han sig åt venster och sprang utåt ryggen af berget på
brädden af den hotande afgrunden, görande derunder
saltomortaler från klippa till klippa, värdiga en Gauthiers förmåga.

Men mjölnaren gaf ej sin förelöpare efter i snabbhet,
hvartill kom att han, oberäknadt hans för dylika
kroppsrörelser vida beqvämare drägt, äfven var mer bekant med
den vådliga kapplöpningsbanan.

Om någon from kristen hade sett, huru dessa begge
män skuttade mellan klipporna, ena stunden insvepta i det
djupaste mörker och den andra så starkt belysta af blixten,
att de liknade tvänne varelser af eld, skulle han ha
framstammat sitt Fader vår, så framt han icke blifvit stum af
förskräckelse.

Alm hade visserligen något försprång, men som han
under ffamlöpandet bemödade sig att blifva qvitt både
galoscherna och öfverrocken, hvilket också slutligen lyckades
honom, så minskade han derigenom sin fart, till stor fördel
för den eftersättande.

Också dröjde det icke länge, förrän Alm hörde
förföljarens flåsande andedrägt och det smaskande ljudet af
nakna, breda fotblad mot berghällarne. Fort ilar den snabba
elgen, men ännu fortare den förföljande bromsen.

Den flåsande andedrägten hördes allt närmare och
närmare.

Den förföljde kände en kallsvett afkyla de glödheta
droppar, som det våldsamma språnget drifvit fram ur pannans
porer, och de eljest så starka lungorna började småningom
vägra den springande sitt nödiga bistånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free