Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckligtvis för Alm, hade han fått undertaget, och den,
som vet hvad brottning vill säga, känner också den stora
fördel, som ligger i ett godt undertag.
Mjölnaren sökte trycka sin motståndare hårdt till sitt
breda bröst för att på detta sätt krossa eller qväfva honom
i sin famn; men Alm, för klok att på en gång bjuda honom
begge sidorna af refbenen, vred sig alltid så, att han vände
än den ena och än den andra sidan deraf mot resens bröst,
medelst hvilka finter en svagare har lättare att trotsa en
starkares famntag.
Alm anlitade de medel konsten erbjuder för att få
omkull sin motståndare; men han erfor snart, att han förr
skulle kunna bända en klyfta ur stället än denna förfarliga
kompakta massa af senor, muskler och ben, hvilken han nu
omslöt med sina armar.
Mjölnaren sökte äfven å sin sida vräka sin fiende
öfver-ända, och otaliga gånger lyfte han honom alnshögt från
hällen och tryckte honom derefter ned igen. En vanlig
kammarskrifvares ben hade otvifvelaktigt dervid brustit,
liksom fotterna på en rankig pinnstol; men Alm hade ben,
hvilka skulle eröfrat segerpalmen vid begge gardesregementena,
i trots af den bomull som derstädes går åt för att fylla
hvad en njugg natur oftast brister uti, och han hade vador,
hvilka knappast tre kammarskrifvarhänder, hopskarfvade,
kunnat omfatta.
Derför, ehuru vår hjelte icke kunde undvika att gång
efter annan bli upplyft af sin i styrka vida öfverlägsne
motståndare, lyckades det honom likväl alltid att återvinna
fotfäste, utan att benen sveko eller utmattades.
På detta sätt hade de båda kämparne, frustande som
tvänne hvalar, men också lika ordfattige som de, en god
stund pröfvat hvarandras krafter och konster, utan att en
åskådare skulle kunnat gissa till utgången af denna vilda
tvekamp.
Äfven i en annan omständighet tycktes de stridande
dela samma tanke och föresats, nämligen att så mycket som
möjligt draga sig från den afgrund, vid hvars brädd de
kämpade, inseende troligtvis begge, att den enes fall
der-utför jemväl ovilkorligen skulle medföra den andres, till
lika liten båtnad för segraren som för den besegrade.
Under tiden fortforo åskan och regnet, och kämparne
lackade af svett på samma gång de genomblöttes af regnet.
Första älskarinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
