- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
74

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

armen nu befanns hängande öfver bröstet i en halsduk, som
var knuten bakom halsen. Halsduken hade den bjertaste
röda farg, förmodligen för att lysa i ögonen på sådana
menniskobarn, hvilka antingen äro närsynte eller icke ha
vexladt, när de möta en tiggare.

»Välkommen, käre magister 1» helsade kammarskrifvaren
sin besynnerlige gäst.

»Det var längese’n jag hörde det ordet välkommen,-»
svarade magistern.

»Men så har ni kanske aldrig förut haft en sådan am
ledning att vara välkommen som i dag . .. Tack för i går . . .
Ni gjorde mig en ganska stor tjenst, ty utan er hade jag
i dag legat på Mälarens botten, eller också i bårhuset under
rådstun, i fall man varit nog lycklig att fiska upp mig...
I beggedera fallen hade det visserligen varit för mig
detsamma, men nu är jag emellertid rätt glad öfver att det är
som det är.. . Nå, hur är det med er granne?. .. Det är
just inte af vänskap som jag frågar efter honom.»

»Mjölnarn, menar herrn?... I morse befann han sig
rätt väl,- ty det fordras stångjernshammare för att spränga
en sådan skalle som hans... Men han osade katt och
sjappade undan.»

»Han var då sin kos, när polisbetjeningen kom?»

»Jo var han så... Men polisen knep mig och madam
Sara i stället, kunde inte gå tomhänd ’ tillbaka
naturligtvis.»

»Er medl.. . Men jag hade ju i min rapport till
polismästaren tydligen vitsordat ert välförhållande, min stackars
magister.»

»Också hade jag knappast tittat in, förrän jag fick titta
ut igen . .. Men Sara, stackars gumman, fick krypa i kurran.
Hvem hade väl också kunnat föreställa sig, att min vän
Broms skulle ligga så vidt utei... Att han lurendrejade som
en fabrikör, det visste jag, och inte var det något ondt
deri.. . men att han hade affärer med stortjufven Stång, det
kunde jag inte ana. .. Det ena efter det andra kröp fram i
polisen ... af den lärjungen har jag ingen heder... En karl
med skuldror, som axlarne i ett qvarnverk, endast anlita
de långa fingrarne, fy tusan 1 . . . Jag säger upp brorskål
med honom! Men kår’ngen ... jag som tänkte få henne i
testamente efter mjölnarn och för den orsaken hade satt
nya spikar i doppskon på min krycka.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free