Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, när de infinna sig på vederbörligt ställe för att
göra sig underrättade om hvad som angår fångvården och
förvaltningen, så smaka de på maten, och som denna alltid
är god och försvarlig, så gå de hem för att sofva den
rättfärdiges sömn.»
»Men allvarsamt taladt, min vän, om jag kunde
bereda er...»
»Kalla mig för du, kära herre, så låter det trefligare,»
inföll magistern. »Ungherrarne kalla alltid älskarinnor och
tiggare för du, utan att de behöfva dricka duskål med dem.»
»Nå, som du vill... om jag öppnade för dig ett
tillfälle att...»
»Omöjligt, goda herre!» af bröt honom ånyo tiggaren;
»jag är van vid mitt fria lif, och af vanan har blifvit
kärlek ... Tror herrn väl att sparfven, som hoppar på marken,
plockande ett korn här och ett korn der, tror herrn att
han skulle vilja byta med kungstigern, som sitter i bur och
matas med kaniner?... Nej, nej!... Och för öfrigt, mitt
herrskap, så usej och eländig jag än ser ut,» tillade han,
under det att hans ögon började skjuta nya blixtar, »så
finnes det likväl en, för hvilken jag är ett syndastraff, ett
gräsligt syndastraff.. . och denne ende, så rik och ansedd
han än är, flyr, när han får se skymten af mina trasor,
och darrar, när han icke kan undvika mig!»
»Och för att nu straffa en enda,* yttrade Alm, »straffar
du dig sjelf med eget elände och allas förakt för ett helt lif?»
»Perseus hade blifvit odödlig, om också konung Atlas
varit den ende, som han med Medusahufvudets tillhjelp
förvandlat i sten,» svarade tiggaren; »låtom oss derför lemna
det här, med löfte att framdeles återkomma dertill, såsom
det heter i tidningarna, när man för godt pris vill slippa
ifrån det som är kinkigt.»
»Nå, kan du lemna några upplysningar om din förra
elev?» frågade Alm.
»Ja, kan ni det?» förenade sig pensionsffun.
»Du var bekant med hennes mor?» återtog
kammar-skrifvaren.
»Ett års bekantskap blott,» svarade magistern; »hon
hade ett ansigte, gult som oblekt kaliko, men händer röda
som pioner, tilldess döden färgade äfven dem gula ... Hon
var tvätterska och bodde sitt sista år nära Jörgens gård.»
»Det var naturligtvis mycket fattigt för henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
