Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tacksamhet för det nya ben han skaffat sig och utan
hvilket staden icke kunde styras.
När nu borgmästaren fick se folket, som hurrade för
honom, och fick se rådmännen, hvilka kommo honom till
mötes två och två, så vardt han mäkta rörd till sinnes och
ville stanna för att hålla tal och betyga dem alla sin stora
ynnest och välvilja.
Men hur han sökte och sökte efter den lilla fjädern,
så fick han icke rätt på den, och hur han tryckte och tryckte
på den stora fjädern, så gick lösbenet allt fortare och fortare.
Men borgmästaren hoppade öfver allt folket och
sparkade omkull rådmännen, som ville sätta en krans af eklöf
på hans hufvud, och slutligen hoppade han öfver
stads-portärne, så att han kom ut på stora landsvägen.
Då tyckte borgmästaren att det gick för långt, och han
ville stanna; men hur han sökte och sökte, så fick han
aldrig tag i den lilla fjädern, och hur han tryckte och tryckte
på den stora, så gick det allt fortare och fortare.
Nu blef borgmästaren mäkta förfärad, och han ropade
till alla han mötte:
»Godt folk, godt folkl Tag fast mig, tag fast migl»
Och alla menniskor, gående, ridande och åkande, började
sätta »efter borgmästaren för att taga fast honom; men intet
lefvande ben fanns, hvarken på menniskor eller hästar, som
med lösbenet kunde jemföras.
Så bar det af genom hela Götaland, och den stackars
borgmästaren svettades så stora droppar, att det stod som
en sjö omkring honom hvar han for fram.
»Tag fast migl Tag fast migl» bad han och grät så
bitterligen.
»Det må fanden göral» sade bönderna ute på marken
och kröpo under träd och buskar för att skyla sig, ty det
tycktes -dem, som om det föll regn ned från himlen.
Och kom sålunda borgmästaren till Stockholm; men så
mager hade han under vägen blifvit, att man genom honom
kunde se både sol och måne.
När nu borgmästaren sprang genom Hornstull, ropade
han å nyo:
»Tag fast migl Tag fast migl»
Då tullbetjenterna och gardesvakten sågo, att den resande
hade ostämplad vara med sig och hörde att han ropade:
»Tag fast mig! Tag fast migl» så menade de på tro, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
