Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När nu borgmästaren hoppade öfver Norrbro och ropade
sitt gamla vanliga »tag fast migl», så såg allt folket uppåt
och började skrika med honom. Men allt qvinnfolk dånade
och föll omkull på gatan, förty borgmästarens flanellsjacka
och yllekalsonger voro alldeles sönderslitna och förstörda.
Nu begaf det sig, att några riksdagsmän från Skåne
stodo utanför Operakällaren vid Gustaf Adolfs torg, ty de
rådslogo med hvarandra om rikets förkofran och väl, såsom
de ännu i dag bruka rådslå.
Då nu dessa fingo ögonmärke på borgmästaren, blefvo
de högeligen förvånade, och ropade de till honom sålunda:
»Kors, är du i Stockholm, bror Tröglund! Men hvi
hafver du så brådtom, bror, och hvi är du så tunnklädd?
Kom du mans in på Opris och. få dig der en sup, för luften
sökerl»
Men borgmästaren suckade och svarade:
»Tag fast migl Tag fast mig!»
Då sade en af riksdagsmännen:
»Tröglund,, min bror, när behöfde man tillförene springa
efter dig för att draga dig in på källaren, och när behöfde
man släpa dig fram till lilla supen 1... Är du från förståndet,
eller hafver du justitie-kanslersembetet i hälarne på dig?»
Borgmästaren sökte och sökte efter den, lilla fjädern,
men kunde icke finna rätt på den, och ju mer han tryckte
och tryckte på den stora, desto fortare bar det i väg för
honom.
När han nu såg, huru den ena källarskylten efter den
andra ilade förbi honom och försvann undan hans ögon, då
gaf han allt förloradt, och han önskade sig döden.
Men lösbenet sprang och sprang, och hvar det
slutligen hamnade med borgmästaren, det vet ingen.
Och dermed slutar sagan om det konstiga lösbenet,
hvaraf man lärer, dels huru vådligt det är för en liten och
tjock man att söka bli stor genom höga klackar, dels ock
att man, vid valet mellan två onda ting, hellre bör föredraga
att slinka fram sin bana än att förlöpa sig här i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
