Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen blefvo såVstärka och täta, att man nästan kunde
tro, ätt det icke var blott ett träben, utan fastmer trenne
dito i sällskap med h varandra.
Också , dröjde det icke länge, innan han mötte en högst
bedröflig skepnad. Vår kammarskrifvare urskilde nämligen
i mörkret en karl, hvilken méd möda knegade sig fram på
tvänne ben, af hvilka det ena var af trä, samt med en
krycka under hvardera armen. Det var just detta träben
och dessa tvänne kryckor som förde ett sådant oväsen.
Karlen vär klädd i en vid rock af vanligt ljust bolstervar,
och på hufvudet bar han en slokig hatt med ’skyggen, som
nästan betäckte ansigtet. Mer kunde ej Alm vid lyktans
sparsamma sken urskilja af den arme krymplingen.
Han och krymplingen gingo förbi h varan dra} men när
Alm gått några steg, vände han sig om för att ännu en gång
kasta en blick på den olycklige, hvilken, till hans förvåning,
icke hade stannat för att begära en almosa.
Men då märkte Alm, att äfven krymplingen gjort halt
och jemväl såg sig om, men att denne, vid det att Alm
betraktade honom, fortsatte sin bullersamma vandring.
Alm, som ånyo kom att tänka på den lille tjocke
borgmästaren, fann att den krympling, han nu hade för ögonen,
var en lång och ovanligt grofväxt karl.
Någon vidare uppmärksamhet egnade han likväl icke åt
denna omständighet, Utan fortsatte äfven han sin väg,
tänkande snart på helt andra föremål än träben och kryckor.
Han tänkte på den stackars flickan, som han denna
afton skulle återse och hvilken han lyckats rycka från
för-derfvets branter, och han njöt i djupet af sitt hjerta den
tillfredsställelse, som. medvetandet af en god handling alltid
medför.
Hade han icke varit så fördjupad i dessa * betraktelser,
skulle han kanske förvånat sig öfver att träbensstötarne
fortforo att vara lika kraftiga, oaktadt den, som förorsakade
dem, borde, såsom styrande rakt motsatt kosa, aflägsna sig
allt mer och mer. Visserligen hörde han dem, men han
trodde att det var med inbillningens öron han hörde, såsom
ofta händer.
Beträdande Jerntorgsgatan, steg Alm in i en port på
höger hand och befann sig i en mindre salubod för
hvarje-handa kramvaror, hvaribland handskar och paraplyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
