Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstager mig, sä såg han särdeles glad ut, när han fick
veta herr sekterns namn och adress.»
»Hm, hm!» mumlade Alm mellan tänderna och
försjönk i en hel hop funderingar.
»Kanske jag får visa ett nytt parti handskar, som jag
i dag fått in från sjelfva Paris?» frågade kramhandlerskan,
i det hon bredde ut på disken flere par hvita glacéhandskar;
»det lider till balernas tid, herr sekter.»
»Var god och tag ned ett paraply i stället!» anhöll Alm.
»Verkligen?» frågade frun, å nyo förvånad; jag har
visserligen ingenting emot att sektern vill köpa hela boden . . .
men är det inte väl tidigt att...»
. »Det anar mig, att jag aldrig får återse mitt förlorade
paraply, och som det nu för tiden regnar både bittida och
sent, så lär det väl bli svårt att gå utan ett sådant...
Var god och tag ned det der med svarta kryckan ... kanske
jag har bättre tur med det än med den hvita.»
Frun efterkom naturligtvis sin kunds önskan,
hvar-efter, sedan varan blifvit betald, vår kammarskrifvare tog
afsked och gick.
Alm fortsatte sin väg fram till Röda slussen. Men han
hade icke tagit många steg, förrän den omelodiska
tre-klangen af träbenen å nyo nådde håns öron. Han såg sig
om och upptäckte för andra gången,, vid skenet af en lykta,
den hvita bolstervarsrocken.
Alm spratt till, lik en som häftigt vaknar ur en dröm,
och gick sedan vidare med raska steg utan att se sig
tillbaka. ’ v
Träbenen tycktes äfven påskynda sin gång och hördes
numera icke bakifrån, utan från östra sidan af Jerntorgsgatan.
Kammarskrifvaren sneglade åt détta håll och betraktade
med kritisk noggrannhet den tjocka skuggan, som visade
sig på östra husraden.
Skuggan tycktes röra sig något osäkert och mer
stapplande än fallet vanligtvis är med dem, som hunnit vänja
sig vid träben och kryckor. Vidare såg skuggan för kolossal
ut att vara af någon vanlig krympling. Slutligen föreföll
det honom misstänkt, att krymplingen, hvilken stannat när
han först mötte Alm på Österlånggatan, derefter oupphörligen
följt hans steg; ty han erinrade sig nu ganska tydligt, att
han hört samma slammer mot gatstenarne när han inträdde
i boden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
