Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänger öfver hans fysionomi. .. det gulgröna bandet, herre,
långt och bredt som hans ansigte . . . Jag dubbar på mitt eget
sätt, jag. . . Jo jo men, vingarne ha de klippt af mig, men
gadden låta de bli, sa’ Broms, när de kånkade af med honom
till Marstrand.»
»På tal om Broms, så sitter han väl ännu qvar i lugn
på fästningen.»
»Ja visst... men hvad är det för konst att vara lugn,
när man natt och dag går med en hel hambult på
fotterna! ... Men jag hör till flyttfåglarne, jag, och derför adjö,
goda herre!»
»Du har då brådtom?»
»Folket, som . går förbi här, kan ju tro, att herrn
antingen är en galning eller en förtappad varelse, efter han
står så länge och pratar med en tiggare.»
»Hvart går du?»
»På en krog, för att supa... Efter hvar dubbning ger
jag en större middag, liksom kungen brukar göra... men
som jag inte har några gäster att traktera, så super jag mig
sjelf full... Men så ge då en fattig usling en slant,» tillade
tiggaren högre, i det han räckte fram handen.
»Du tigger då?»
»Ja, det är ju mitt yrke ... jag tar emot allt hvad jag
får... Herrn känner ju mina grundsatser?»
»Åt en person, som går att supa sig full, ger jag ingen
slant. . . det är en af mina grundsatser.»
»Herre,- inte super jag för det jag just tycker om
bränvin, utan för det att man en gång må bli af med det
sattyget.»
»Och jag ger inte heller slantar åt tiggare, på det man
en gång må bli af med dem,» svarade Alm.
»Tror herrn, att man för inte får stå och tala med
tiggare?. .. Ger herrn mig ingenting, så tror folket, som
ser oss, att vi äro slägt eller goda vänner. .. Det är således
inte för min skull, utan för herms egen.»
»Du är då alldeles ohjelplig, din stackare,» beklagade
Alm, gifvande tiggaren några slantar.
»Tack, tack! Gud välsigne herrn!» ropade tiggaren
med hög röst. »Men,» tillade han sakta, »hur mår lilla
Mandis?»
»Bra, kära Svärd,» svarade Alm, med en lätt rodnad
på kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
