Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Just derför att jag visste att jag skulle oroa er, har
jag i det längsta tegat för er, ty jag hoppades att min
ömhet och mina vänliga förmaningar slutligen skulle vinna
nägon makt öfver henne ... men ...»
»Tala, min fru!.. . Jag mäste veta, jag vill veta allt,
ty, såsom ni nyss sjelf behagade medgifva, jag har rättighet
dertill!»
»Nåväl, jag skall tala . . . Amanda har blifvit mycket
förändrad.»
»Men på hvad sätt då?. . . Och hur har ni erfarit
det?»
»Amanda är icke mer så road af sina studier eller
arbeten inom pensionen som hon varit förut... Hon söker
alla möjliga anledningar och tillfallen att slippa undan
dem. .. med ett ord, hon går ofta ut i staden, ensam
ut, och ingen får veta, hvart hon går eller hvad hon har
för sig.»
»Men hur kan ni väl tillåta henne att gå ut ensam?»
»Ni har ju sjelf bedt mig att inte lägga något strängare
band på hennes vilja. . . och dessutom har det alltid varit
svårt för mig att neka henne något... Det förstås, att hon
kan ha någon anledning att gå ut, såsom för att köpa
stramalj, sångnoter, färger eller dylikt.. . men hon dröjer
borta flere timmar och är alltid så rädd för att någon
af de andra flickorna skall följa henne eller veta hvart
hon går.»
»Och när ni frågar henne om orsaken till hennes
långa bortovaro?»
»Så iakttager hon den envisaste tystnad, och jag må
bära mig åt hur jag vill, så står det omöjligt till att få
veta något.»
»Det var mycket sorgligt att höra!» sade Alm med
svag röst och stirrande ögon, ty han erinrade sig i detta
ögonblick tiggarens varnande ord.
»Och när jag hotar,» fortfor frun, »att tala om allt
för er, så ...»
»Nå?» frågade Alm med beklämdt hjerta.
»Så tyckes det visserligen gripa henne djupt, ty hon
har mycken respekt för er,» svarade fru Grå; »men...»
»Men,»
»Men jag vinner ingenting för det... Hon utbrister
blott i tårar och besvär mig att icke yppa något för er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
