- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
116

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föredrog på sitt vanliga rena, känsliga och intagande sätt..
Tro mig, min fru, man sjunger inte ett dylikt stycke med
detta sanna uttryck strax efter en sådan upprörande scen,
som den ni troligtvis haft med henne, om man inte sjelf är
oskyldig och har ett rent medvetande .. . Denna flicka, till
sitt yttre redan så utvecklad, är likväl ännu blott ett barn
till själ och hjerta, derom är jag fullkomligt öfvertygad . . .
På sin höjd har hon gjort sig skyldig till någon af de
obe-tanksambeter, so.m äro oskiljaktiga från barndomen, ehuru
hon, af vanlig barnslig rädsla eller envishet, icke velat fram
dermed ... Ja ja, så förhåller det sig, min fru!»

Alm blef, under det han så uttryckte sig, till den grad
införlifvad med denna tanke, att han glömde både tiggarens
ord och allt hvad pensionsfrun nyss anfört.

Han kände sitt goda lynne återvakna och begaf sig ut
i salen för att genast tala med sin fosterdotter.

Fru Grå följde honom, skakande på hufvudet.

Utkomna i salen, stannade både han och hon, ty i
detsamma hördes ånyo den klara rösten, men i följande,
med sydlig glöd och värme utförda sång:

»Hvar är du, kärlek? O, hvem ger mig vingar?
Omätligt, ja, som verldsteorben klingar,

Jag sväfva vill och hänryckt störta mig
I afgrundsnatten för att finna dig.

Dig, kärlek, tillber detta ömma hjerta,

Af tjusning d&radt, blödande af smärta —

Dig söker jag, du lifvets högsta skatt,

I glädjens solsken och i sorgens natt.

Hvar är du, milda himlabarn? O, svaral
Kom, för mitt öga ljuft dig uppenbara,

Som i minuter af olympiskt väl
Du ofta gjort det för min rörda själ.»

»Herre,» hviskade frun till kammarskrifvaren, »är. det
blott ett barn till själ och hjerta som nu sjunger derinne?,. . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free