- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
117

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skulle man icke snarare tro, att en morinna med eqvatorns
eld i hjertat förirrat sig in i min anspråkslösa pension 1»
Alm bleknade och slöt till ögonen, liksom fruktade
han, att hans själ skulle krypa fram ur dem; men han
svarade intet.

Trettonde kapitlet.

Amanda.

När Alm, med hjertat ånyo fyldt af oro öfver
fosterdottern, beträdde tröskeln till sångrummet, uppreste sig från
pianot en högväxt flicka.

Den, som fyra år förut sett den tolfåriga Amanda,
hvilken i sitt förkläde mottog de slantar man kastade åt
henne för de många vemodiga folkvisor hennes späda, men
klara stämma exeqverade utan annat ackompagnemang än
vindens susning i träden på Karl Xllhs torg eller sorlet af
barn och tjenstfolk, som då utgjorde hennes enda
uppmärksamma publik, skulle väl svårligen kunnat återfinna henne
i denna tjusande gestalt, som, mer sväfvande än gående,
närmade sig sin fosterfar.

Det rika, svartglänsande håret sammanhölls i nacken af
ett smalt, hvitt sammetsband. En klädning af kattun med
skär botten och blå påtryckta blommor, tätt åtsittande om
det smala lifvet, men derifrån nedfallande i en veckrik
kjortel, förrådde smärtheten af en växt, hvilken de sexton
åren ännu icke hunnit fullbilda, men som tycktes utlofva
något, hvilket man sällan, om någonsin, får intagas af och
beundra, om ej i konstnärens skapelser af marmor eller i
drömmens gestalter af lilja och ros

Magistern från Skinnarviken hade icke öfverdrifvit, när
han med den mytologiska penseln afbildade hennes ansigte,
ty detta var onekligen sådant, att det kunnat väcka den
olympiska odödlighetens afund. En blekhet hvilade öfver
hennes anletsdrag, men icke kall som snöns, utan varm som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free