- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
120

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han för ung och i det senare för gammal. Den der
medelåldern har alls ingen glädje och hugnad med sig. Den står
emellan ungdomen och ålderdomen och har begge partierna
emot sig, alldeles som de »grå» i politiken.

»Den man håller af, den har man också förtroende
till,» började ånyo kammarskrifvaren; »Amanda, har du
förtroende till mig?»

»Ja,» svarade hon med en forskande blick på
fosterfadern. I denna stund var svårmodet det öfvervägande i
denna blick.

»Nå, säg mig nu en annan sak ... Är det förtroende,
du har till mig, större än det du hyser för fru Grå?»

Detta måste ha varit en kinkig fråga att besvara, ty
hon dröjde länge med svaret. Förmodligen öfvertänkte hon,
hvartill dessa frågor slutligen kunde leda.

Kammarskrifvaren fann derför för godt att upprepa
frågan.

»Skulle jag inte hysa förtroende till erl» sade hon med
värme; »till er, som gjort mer för mig än någon annan
gjort.. . till er, som varit för mig en far . .. hvad säger
jag. .. nej, nej, mer än en far, tusen gånger mer än en
far har ni varit för mig!» tillade hon, i det hon steg upp
och gick fram och tillbaka, vridande sina händer under ett
slags förtviflan. Det syntes tydligt, att en djupare sorg i
detta ögonblick bemäktigat sig den unga flickan.

Alm förvånades icke öfver detta utbrott af häftig
sinnesrörelse, ty han hade några gånger förut varit vittne till
dylika, och han kände deras betydelse.

Han visste nämligen, att Amandas, rätte fader ännu
lefde, ehuru hon för Alm aldrig velat uppgifva dennes namn
och stånd, och han visste äfven, att hon sörjde öfver att
icke kunna hylla sig till denne fader.

»Min goda Amanda,» sade han, »du svarade icke på
■min fråga.»

Flickan återvände och satte sig på sin förra .plats
bredvid honom.

»Ser du, min flicka,» fortfor Alm, »fru Grå, som varit
för dig i moders ställe under de fyra år du vistats i hennes
hus, har beklagat sig för mig öfver den brist på barnsligt
förtroende, hon tror sig ha upptäckt hos sin annars så goda
och snälla Amanda.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free