Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amanda besvarade icke denna förebråelse.
»I din oerfarenhet,» återtog Alm, »anar du inte för
hvilka faror den minsta obetänksamhet kan utsätta en
flicka... du kan inte heller fatta vidden af den olycka, som
måste hota en så ung, så skön och så...»
Alm tystnade tvärt, ty flickan, till hälften uppsprittande
från stolen, hade häftigt ryckt sin hand ur hans och faste
nu på honom sina stora ögon med ett uttryck, på en gång
så lidande och förkrossande, att han ovilkorligen nedslog
sina egna, i det han kände sitt ansigte brinna af en
feber-glödande rodnad.
Saken var den, att vår stackars kammarskrifvare, under
det han nämde orden »så skön», hade något för hårdt
råkat krama de fina händer, som ännu hvilade vid hans.
En far kramar icke på det såttet. Detta hade han bort
veta förut, och troligtvis visste han det äfven; men fastän
man vet, hur farligt det är för ögonen att se på solen, så
ser man ändå på den så gerna.
»Jag menade,» började Alm, med full föresats att lägga
fångtröja på sina känslor, »att en flicka genom den minsta
oförsigtighet kan skada sitt rykte ... En känd författare säger,
att icke en gång dammet på en fjärils vingar är så ömtåligt
som en flickas rykte. Derför kan en ung flicka inte vara
nog forsigtig, ty ofta medför blotta skenet en hemskare
verkan än sjelfva lågan. Man upptäcker till exempel nattetid
ett starkt eldsken på himmelen ... I sin förskräckelse tro
nu alla menniskor, att det är ett palats eller en kyrka som
står i lågor; men när allt kommer omkring, så är det bara
en obetydlig riskoja som brinner... Deraf finner du, hur
mycken uppståndelse blotta skenet åstadkommer, emedan det
ligger i den menskliga naturen att föreställa sig allting värre,
än det i sjelfva verket är... Och det är inte nog med det:
hon skadar äfven andras anseende och goda namn,
synnerligen deras, som närmast äro fasta vid henne, antingen
genom slägtskapens eller vänskapens band.»
»Huru? På hvad sätt?» utbrast Amanda ifrigt.
»Jag vill förklara det genom ett exempel... En af dina
pensionskamrater, Amanda, ser dig gå öfver Norrbro i
sällskap med en ung kavaljer... Man är naturligtvis nyfiken
att få veta hvem den der kavaljeren är, och man frågar dig
derom ... Du förklarar, att du ej känner honom, och man
blir ännu nyfiknare . . . Man vill nu veta, huru en obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
