- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
132

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då Amanda sade detta, gjorde hon sin fosterfader en
stor orättvisa, ty om också Alm icke kunde skryta med ett
vackert ansigte eller en ynglings ålder, så hade han likväl,
hvilket läsaren kanska förut hört oss omnämna, den mest
välbildade och kraftfulla gestalt man kunde tänka sig. Klädd
i uniform, skulle han ha varit farlig för hvarje fiende och
troligtvis äfven för mången qvinna. Med ett vidunder i
vildhet och kroppsstyrka hade han en gång kämpat och,
såsom vi känna, länge gjort det segern stridig. Sin lycka
hos fruntimmer hade han deremot aldrig försökt. Dock,
det är sannt, hans första kärlek var icke lycklig, men denna
motgång härledde sig kanske af den omständigheten, att han
var fosterfader, innan han blef älskare.

»Nå, Amanda,» började å nyo examinatorn, »sedan
råkade du honom ofta ute och talade ofta med honom?»

»Ack jal»

»Sade han aldrig, att han ville besöka fru Grå eller
göra sig bekant med dem, som voro dig i föräldrars
ställe?»

»Nej, derom kommo vi aldrig att tala.»

»Bad han dig aldrig om något... något möte?»

»Nej, skulle han kunna be mig om sådant, han som
var så grannlaga i allt och rädd för allt, som kunde göra
mig ledsen eller skada mig!... Men han sade, att de stunder,
han icke fick råka eller se mig, voro de olyckligaste i
hans lif.»

»Såå!»

»Och att hans enda önskan vore att blott få besöka
de ställen, der han visste att jag var... att, om han också
aldrig finge tala med mig, han skulle känna sig lycklig,
om han endast finge se mig.»

»Och han fick se dig?»

»Ja, han kom alltid dit der jag var.»

»Och han fick äfven tala med dig?»

»Hur skulle jag kunna neka honom det!»

»Och på denne man tänker du nu bittida och sent?»

»Ja, jag tänker mycket på honom.»

»Det är väl tidigt, det. . . du är väl ung ännu,..
Amanda!»

»Kan man någonsin vara för ung för att älska!»
utbrast flickan med ögon, tindrande som stjernor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free