- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
143

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tiggaren upptog slanten och singlade den långt bort
på torget.

»Hvad gör du, din slyngel!» ropade gifvaren
förvånad.

»Jag gör hvad jag vill med min egendom,» svarade
tiggaren; »är det inte min egendom kanhända?»

Dervid slungade han en blick på slantens gifvare, så
att denne ovilkorligen studsade tillbaka, hvarefter han vände
sig om och linkade in i alléen.

Tiggaren stannade framför den bänk, på hvilken
presidenten och hans fru sutto.

»Hör du, Ström,» ropade presidenten till en betjent,
som stod nära bänken, »har du någon slant på dig, så gif
den åt tiggaren der!»

Sedan betjenten gifvit tiggaren en slant, aflägsnade sig
denne; men i stället för att fortsätta vandringen utför
alléen, såsom han först tycktes ha ämnat, vek han tvärt af
in mellan träden och försvann.

»Horribelt med tiggare här på torget,» anmärkte fru
presidentskan.

»Ja, det är alldeles oförlåtligt af vederbörande,» svarade
presidenten.

»Obegripligt att det skall vara så många fattiga här i
verlden!» yttrade den förnäma frun.

»Det är naturens ordning,» genmälde den förnäme
mannen; »alla kunna inte vara lyckliga ... Det måste finnas *
skuggor så väl som ljus, natt såväl som dag... det är
naturens ordning, sötaste Amélie!»

»Ser du... i dag är hon också här!» hviskade frun,
stötande sin man i sidan.

»Hvilken hon, söta du?»

»Den der unga flickan, som, under hela den tid vi
druckit brunn, promenerat ensam här på torget och alltid
följt våra steg.»

»Jaså, den der unga flickan ... är hon här i dag också?»
yttrade presidenten, i det han sneglade åt sidan, gifvande
dervid betjenten en förstulen blick, hvilken denne besvarade
med ett illparigt leende.

Den unga flickan, hvilken nu utgjorde föremålet för
det förnäma herrskapets uppmärksamhet, bar hvit klädning
och öfver denna en mantilj af svart siden samt en fin,
smakfullt flätad halmhatt, prydd med en konstgjord krans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free