Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hvad ville han er då?.. . Hvad hade hans
betjent att säga er?»
»En gång skall ni få veta det, och då skall ni bli lika
lycklig som jag, ty ni älskar ju mig, liksom jag älskar er?»
»Ja, jag älskar dig högre än himmelen älskar sitt
skapade verk . .. Men du känner ju inte presidenten och han
inte heller dig ... Ah, nu vill jag minnas att du ibland gjort
mig några frågor rörande honom, och något oförklarligt
förhållande existerar bestämdt er emellan, som ...»
»Gustaf, låt mig i dag ha min hemlighet för mig
sjelf!... I morgon skall jag svara, utan att ni behöfver
fråga.»
»Jag skall bjuda till att vara tålig, ty jag tror på dig
som på Gud.»
En dylik försäkran borde alltid vara helig; men den
förlorar merendels mycket af sin helgongloria på en kurtisörs
läppar.
»Älskade Amanda,» fortfor husarlöjtnanten, »det är
således ej han som förtalat mig. .. men det lät icke desto
mindre på ditt yttrande, som om någon annan hade gjort det.»
Amanda teg, synbart förlägen.
»Ja, jag ser på dig, att så förhåller sig,» återtog han;
»du har för någon omtalat, att jag mött och talat med dig
ute. . . och denne någon har talat illa om mig?»
Amandas tystnad fortfor. Hon syntes plågad af ett
obehagligt minne.
»Det är pensionsfrun,» sade löjtnanten, »det är din
fostermor, din tant som ...»
»Nej, det är inte hon,* tog nu ändtligen Amanda till
ordet.
»Hvem då?.. . Ah, nu vet jag, det är din fosterfar...
ja, ja, så är det och hvem kan undra på det 1... Det är ju
så vanligt, så naturligt.. . Men han må nu ha sagt hvad
som helst om mig, så blir jag ändå aldrig ond på honom,
ty jag skall aldrig glömma det goda han gjort dig... och
jag begär icke en gång att få veta hvad han sagt.»
Outsägligt skön var den blick, hvarmed Amanda
belönade den unge mannen för hans ådagalagda storsinthet
och ädelmod.
»Det är ju så klart,» fortfor den ädle krigaren, »att
din fosterfar skall i hvarje karl, som vågar nalkas dig,
upptäcka en rival.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
