Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det glada, lyckliga förtroende, som du skulle gifva mig i
morgon! . . . Finnes det då ingen ros utan taggar, ingen
fröjd utan qvall»
Den älskande flickan suckade detsamma i sitt hjerta,
och hur man talade, hur man afslog, medgaf och åter afslog,
stannadé man omsider vid det beslut, att de unga tu skulle
mötas följande förmiddag klockan tio på samma ställe å
Carl XIII:s torg, då de finge taga ännu ett farväl af
hvarandra och Amanda på samma gång gifva sin älskling del af
den lycka, hvilken hon till dess ensam skulle vara i
besittning af, förstås till begges gemensamma sällhet.
Derefter lemnade de torget, ty det var långt lidet mot
middagen, och Amanda blef något ängslig vid tanken på de
förebråelser, som hemma väntade henne.
Flere af de på torget promenerande följde med blickarne
det sällsynt vackra paret. Men det var i synnerhet en
person, som oupphörligt skådade efter de bortgående. Det
var en figur af det jämmerligaste yttre, men hvars ansigte
var ännu hemskare att skåda. Hans djupt liggande ögon
slungade lågor, hans blåa, tunna läppar darrade, och hans
tänder gnisslade emellanåt.
Det var magistern från Skinnarviken.
Femtonde kapitlet.
Nya moln.
Klockan hade ännu ej slagit sju på eftermiddagen, när
Amanda instälde sig på den bestämda mötesplatsen och lät
sina strålande ögon spela åt alla sidor.
För hvarje ståtligare åkdon, som rullade förbi henne,
spratt hon till, och den, som då liade sett den min
hvarmed hon mönstrade dessa åkdon, skulle bestämdt ha
tagit henne för en beundrarinna af granna vagnar och vackra
hästar. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
