Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack!» svarade flickan; »och presidenten?» tillade hon
hviskande.
»Väntar oss med otålighet... det är just till honom
vi skola fara.»
»Han är då inte med i vagnen?» frågade flickan något
modfäld.
»Inte kunde det gå an, min nådiga,» genmälde
betjenten med sitt vanliga, föga intagande leende; »var så god
och stig inl»
Betjenten öppnade vagnsdörren, nedfälde fotsteget och
hjelpte upp Amanda i vagnen, hvarefter han sjelf sprang
upp på kuskbocken och tog plats vid kuskens sida.
Stackars Amanda! Det första molnet uppsteg på hennes
nya himmel. Hon hade drömt om att få åka vid sidan af
en president med kraschan på bröstet, vapen på
vagns-dörrarne och betjent bakpå vagnen; men hon lugnade sig
småningom, ty hon hade icke hört de många åskådarnes
fnissningar och anmärkningar, när hon uppsteg i åkdonet,
och i perspektivet såg hon blott de skönaste syner.
Emellertid föreföll det henne, som om skjutsen aldrig
ville taga slut, och när vagnen ändtligen stannade, trodde
hon sig hafva åkt en hel mil. Men så långt är det icke
till »Tre liljor», det bekanta värdshuset vid Nortullsgatan,
och det var utanför porten till detta värdshus som vagnen höll.
Vagnsdörren öppnades af den påpasslige betjenten,
hvilken naturligtvis hjelpte den unga sköna att stiga utur,
hvarefter han bad henne följa sig.
Det bar af ett godt stycke in på gården, och Amanda
följde sin vägvisare, lätt som en skugga, men äfven nästan
lika mulen som den, ty hon hade i förbifarten upptäckt
några hufvud med bindmössor, hvilka tilläto sig åtskilliga
högst underliga knyckar eller fasoner, när den unga flickan
passerade förbi dem.
Betjenten inträdde i en förstuga och öppnade en dörr,
i det han gaf den unga damen ett artigt tecken att stiga in.
Med osäkra steg och oroligt häfvande barm beträdde
Amanda tröskeln till det öppnade rummet; men väl kommen
deröfver stannade hon, betagen af ljufvare känslor, ty på
soffan i den trefligt möblerade kammaren visade sig den
mystiska färdens föremål, den så innerligt efterlängtade
presidenten.
Digitized by Google
mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
