Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus jag bebor... men jag kom aldrig i tillfälle att tala
med dig, ty.. .»
»Och detta gjorde mig alltid sä bedröfvad,» inföll
Amanda, »ty jag trodde att ni var ond på mig för det jag
följde efter hvart ni gick.»
»Trodde du det, din lilla toka?» jollrade presidenten,
med handen under hennes fina haka.;
»Men en oemotståndlig kraft drog mig till er, och jag
lefde ständigt i det hopp, att ni en gång skulle känna
igen mig.»
»Detta hopp bedrog dig ej . . . Många gånger tänkte jag
på dig, min vackra vän . .. När jag sedan, under loppet af
sommaren, flere gånger mötte dig på torget, var det min
fasta föresats att på något sätt få råka och tala med dig. . .
men min fru ... den evinnerliga svartsjukan .. . Akta dig
för att någonsin bli svartsjuk, min sköna flicka...
svartsjukan är kärlekens dotter, sägs det; men hur kan en så
vacker mor ha en så ful dotter 1 .. .»
Amanda rodnade, ty hon kom dervid att tänka på sin
Gustaf, och bad i sitt hjerta Gud bevara hennes kärlek för
en så ful dotter.
»Men, min Gud, man glömmer nu allt i din närvaro!»
ropade presidenten; »jag har till och med glömt att fråga
dig om ditt namn.»
Åter ett moln på Amandas himmel. Han hade då
äfven glömt hennes namn.
»Jag heter ju Amanda,» svarade hon sorgbundet; »jag
är ju Amanda, jag!»
»Ack, mitt nöt, det borde jag ha vetat förut!» sade
presidenten; »hur kunde väl en flicka, sådan som du, bära
något annat namn än Amanda! . . . Säg mig nu, min engel,
hur kom du att så djupt fästa dig vid mig?»
»Från den första stund jag hörde ert namn nämnas,»
svarade Amanda, darrande af djup känsla, »älskade jag er,
och från det första ögonblick jag såg er beslöt jag att vinna
er kärlek, om jag också skulle tvinga er att älska migl»
»Tvinga mig!» upprepade den förvånade femtioåringen;
»hur kunde du tro, att något tvångsmål behöfde komma i
fråga?»
»Jag vet inte ... men jag fruktade ...»
»Mig?,.. Ack, din lilla svärmerska! ... Du håller då
så mycket af mig, min vackra Amanda?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
