- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
164

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mamsell, jag följde edra steg, när ni gick ut i afton ...
Ni stod länge och väntade på torget. .. slutligen stannade
en vagn, och en karl, en främmande karl, hjelpte er upp i
den, hvarefter vagnen körde sin väg... Jag vill veta, för
hvems räkning denna vagn var bestäld, och hur ni kom att
åka uti den?... Vill ni svara mig!»

Icke ett ljud banade sig väg fram på Amandas läppar.

»Om himlen straffat er tunga med lamhet,» återtog
frun, rodnande af harm, »så vill jag tala i ert ställe ...
Ni har gäckat alla mina förhoppningar... ni har belönat
mig för alla mina bemödanden på det sätt, att ni satt min
pension i vanrykte och bragt skam och nesa öfver mitt
husl... Gå in på er kammare, mamsell! Denna natt blir
den sista ni tillbringar inom dessa väggar, lägg det på
minnet!... I morgon underrättar jag sektern om allt...
nfven honom har ni djupt bedröfvat, bedragit! ... Vågar
ni väl ännu en gång se denne hederlige man i ögonen! . ..
Gå in i er kammare!... Dölj der er blygsel, i fall den
inte redan lemnat er på samma gång som er dygd!.. . In
med er, olyckliga, vanartade!»

Och dervid knuffade den uppretade pensionsfrun in
den stumma flickan i dess kammare och tillriglade dörren
efter henne.

Amanda kastade sig på soffan i sitt ensliga rum. Icke
ett ord gick från hennes mun, icke en tår ur hennes ögon.

Jemnmulen hvälfde sig himmeln öfver hennes hufvud,
och hennes tanke sökte den svarta grafven. Då tyckte hon,
att en stjerna tindrade fram genom molnen. Hon sprang
upp från soffan och utsträckte sina armar. Tungans band
lossnade, och hon ropade:

»Gustaf, du måste älska mig mycket, om jag skall
kunna glömma mycket!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free